På 90-talet var det mycket som var etno. Enigma, Enya och Era var stora namn, men även Karl Jenkins musikprojekt Adiemus fick en hel del uppmärksamhet när albumet Songs of Sanctuary släpptes 1995.
Titelspåret framfördes av den sydafrikanska sångerskan Miriam Stockley tillsammans med Mary Carewe och orden var helt påhittade. Lite som jojk, att det var en känsla mer än text som skulle förmedlas.
Jag som alltid går igång på de där filmiska arrangemangen på låtar tyckte ju detta var sjukt snyggt och bra. Det var inte för inte som Delta Airlines använt låten i en av deras reklamfilmer innan albumet släpptes. För det känns både mystiskt, äventyrligt och storslaget.
Vad tyckte du?
