Sist gång jag såg MEW var faktiskt första gången som jag såg den danska gruppen. Då var de förband till Coldplay på Ullevi. Jag träffade basisten Johan Wohlert innan spelningen och han berättade att detta troligen skulle bli deras största publik. Det på både gott och ont. Det är verkligen en grupp som är värd mer uppmärksamhet skulle jag vilja säga. Tyvärr så regnade konserten bort och de fick bryta efter några låtar. Väldigt synd för jag gillade absolut det lilla jag hörde.
Nu regnade det i och för sig också på väg till Pustervik, men själva konserten var inomhus denna gång. Bra sak om ni frågar mig. Vi vill ju inte att gruppen ska skrämmas bort från Göteborg varje gång de är här.

För mig är Mew lite av ett perfekt band. De är kombinationen av det stora och det lilla. Likt en blandning av Coldplay, Kent och Muse är de både lättillgängliga, arty, (arena)rockiga och poppiga. Om inget får vi uppleva alla deras sidor ikväll.
Då senaste albumet heter Visuals är idén bakom skivan att musiken ska kombinerad med just det visuella. Konserten är uppbyggd framför en duk som visar upp filmer skapade av sångaren Jonas Bjerre. De tar inte över scenen utan mer bara förstärker det visuella. Ett enkelt men ändå effektfullt inslag i den annars avskalade showen.
Sedan är det extra imponerande att Jonas röst är oklanderligt ren. Även de höga tonerna sveper ha över utan att så mycket som stappla. Imponerande.

Visst, det är inte så mycket interaktion från scenen till publiken. Vi är åskådarna och bandet är bandet. Men samtidigt är det någon form av kemi mellan oss. Den som tar in och bara njuter av låtarna.

MEW
@Instagram