I början av 90-talet möttes två stora grupper på varsin sida genreskalan på samma plats. Arenarockbandet U2 hade skördat enorma framgångar i USA med Joshua Tree som utmynnande i konsertdokumentären Rattle And Hum när bandet åkte över USA. Tre år senare släpptes Achtung Baby, U2 absoluta mästerverk till album. Bandet hade då gått från att vara arenarock med blicken fäst mot USA och istället vänt sig mot Europa, och främst Berlin. Soundet blev mer elektronisk, tyngre och framförallt mer pop.
Depeche Mode gick från att vara stora till enorma med albumet Violator när det kom 1990. Med låtar som Enjoy the silence, Personal Jesus och World in my eyes blev gruppen mainstream och folk som kanske inte tidigare lyssnat på bandet tidigare fick upp ögonen för dem.
Tre år senare var det dags att följa upp succén med Songs Of Faith And Devotion. Här möttes publiken av ett splittrat band med stora interna svårigheter, men också ett band som blivit än mer mörkare och rockigare. Bandet hade på något sätt hamnat på mer eller mindre samma ställe som U2 ett och ett halvt år tidigare.
För mig är Songs Of Faith And Devotion, likt U2s Achtung Baby, bandets främsta album. Jag älskar svärtan i låtarna, den mer industriella produktionen som Flood arbetat fram (under stora disputer med bandet).
Redan i den statiska inledningen och malande gitarrerna på I feel you hör man hur bandet förändrats. Det skulle like gärna kunna vara The Edge som maler fram gitarrerna för bandet istället för Martin Gore.
Men för mig är kronan på verket albumspåret Judas. Redan i inledningen med säckpiporna sätter en vacker och vemodig stämning till låten. Gore beskrev låtens om en arrogant kärlekslåt, om att vilja ha 100% av någon i en relation och bara tänka på sig själv.
Det är ju omöjligt att inte beröras av textraderna i sista versen av låten:
You can fulfill
Your wildest ambitions
And I’m sure you will
Lose your inhibitions
So open yourself for me
Risk your health for me
If you want my love
Detta var mitt under den stora HIV-epidemin, och just texten Risk your health for me har alltid satt sig djupt hos mig… Lite som den yttersta uppoffringen för någon.
För mig som oftast går igång på det vemodiga och vackra, är detta en av mina absoluta favoritlåtar och definitivt min favoritlåt med Depeche Mode.
