Under bara de få månader sedan jag såg Miriam Bryant sist har hon utvecklats till någon som är hemma på scenen.
Hon poserar proffsigt för kamerorna och berättar lagom förvirrade historier mellan en del av låtarna. Allt lagom charmigt och älskvärt.
Hennes röst är dock densamma som sist – vilket är någonstans mellan förbannat jävla bra och helt fantastisk.
Låtarna är hämtade från hennes debutalbum och varvas med ett par covers – bland annat den fantastiska versionen av Lady GaGas Poker Face i skön kabaret-aktig version.
Efter ett lagom onödig paus för ett extranummer som är radiohiten Push play är jag än en gång övertygad om att Miriams karriär bara kan gå rakt upp efter detta.
70%
