När Bitter sweet symphony med The Verve blev en monsterhit 1997 var det inte så konstigt att fler ville rida på vågen med att sampla Andrew Loog Oldhams orkesterversion av låten The last time med The Rolling Stones.
Bästa exemplet på det stod allt Rest Assured för när de året därpå släppte den helt magiska klubbdängan Treat infamy. Låten byggdes runt stråkpartiet, med helt ny sång som bland annat innehöll den – för låtkopplingen – lysande textraderna:
I’m feeling bitter, I’m feeling sweet… // I know I’m ready and I wanna go. Get on a roll like a rolling stone.
Resultatet blev en perfekt mix av trance- och klubbmusik där allt var tillräckligt kommersiellt för att ändå lyckats bli en kommersiell hit, dock ganska långt ifrån den The Verve skapade året innan.
För den alternativa versionen av låten lånade bandet in sångerskan Shelley Nelson, som då var mest känd för sina samarbeten med producentduon Tin Tin Out.
Jo men så här klubbiga har nog aldrig The Rolling Stones varit varesig före eller efter Treat Infamy. För mig är det fortfarande en grym klubblåt att slänga in i träningsspellistan för att ge den där extra pushen.
