I min värld är Uninvited den bästa låt singer-songwritern Alanis Morissette gjort. Låten släpptes 1998 som del i filmen City of Angels, som var den amerikanska versionen av den tyska filmen Himmel Över Berlin regisserad av Wim Wenders. Det är så mycket i den låten som fångar mig. Den vackra inledningen till det dramatiska och något ödsliga pianot. Hur produktionen växer i taket med låtens längd och blir än mer dramatisk med sina stråkar och symfoniska sättning.

Den brittiska produktionsduon Freemasons blåste sedan liv i Uninvited 2007 när de spelade in en cover av låten tillsammans med sångerskan Bailey Tzuke. Jävlar i havet vilken version de fick till sedan. Om originalet var dramatisk så är detta gånger två, minst. Stor känsla och driv gjorde verkligen originalet rättvist.

Det var inte bara jag som älskade Freemasons tolkning av låten. Den blev etta på den brittiska danstopplistan, samt åtta på den vanliga singellistan i landet. Även ute i Europa funkade låten oväntat bra, och den är i till dagens datum Freemasons största kommersiella hit. Bäst gick det för låten i Ungern och Belgien, där den hamnade på en första- respektive andraplats på singellistan.

Personligen tycker jag det är en klubblåt som funkar oväntat bra även idag. Det är mycket med just Freemasons version av Uninvited som både slår originalet, men också skvallrar om vilken jävla bra låt Morissette en gång gjorde.