Fredrik Kempe har blivit synonym med den moderna schlagern.
Eller kanske mer rätt:
Fredrik Kempe har varit ett av de starkaste bidragen till att Melodifestivalen blivit mer popmusik än klassisk schlager. En utveckling tävlingen bara mått bra av under de senaste 10 åren som Kempe haft någon som helst koppling till festivalen.
Det var faktiskt 2004 som Kempe för första gången ställde upp i Melodifestvalen. Då var han artist, och framförde bidraget Finally som hamnade på en åttondeplats i Andra Chansen. 
Låten i sig var en hyllning till Benny Andersson , med klassiskt ABBA -arrangemang med piano, stråkar och disco beats. När man hör låten nu går det inte att låta bli att tycka den är otroligt charmig, och verkligen ett ihopkok av klassisk schlager, som det var då.
Året därpå framförde han Du och jag mot världen tillsammans med Sanna Nielsen . Då kom duon ända till finalen i Globen.
Men med två soloalbum och lika många försök i Melodifestivalen började en helt ny resa för Kempe 2007 då han istället fokuserade på att bli låtskrivare i festivalen. En inriktning som gjort honom till en av de mest framgångsrikaste personerna inom Melodifestivalen.

”Jag har skrivit musik sedan jag var barn.
Mina föräldrars piano är trasigt för att jag spelat så mycket sedan jag var fyra år.
Fast då kunde jag inte förstå hur mina låtar bara kunde bli 30 sekunder långa. Det var inte förrän det gick upp för mig att man ska ta om vers och refräng för att skapa en låt. Haha.”
Redan som ung var Fredrik mycket intresserad i klassisk musik.
Han skrev låtar som sedan framfördes av skolans orkester, och hans dröm då var att bli organist.
Fredriks genombrott kom med singeln Vincerò som var en blandning av pop och opera baserad på Nessun dorma av Puccino från hans opera Turandot .
”Jag har haft en ganska naturlig placering på rösten då jag började sjunga i tidig ålder. Men jag kom inte till min första riktiga sångpedagog förrän jag var 24 år gammal. 
Han trodde då att jag hade gått musikhögskolan.”

Men att vara popartist var inget för Fredrik.
Han hade alltid tyckt om att sjunga, och har bland annat varit med i uppsättningar av musikaler och delaktig i olika körer. Men att stå där helt själv med allt ljus på honom. Det var inte samma sak.
”Man måste vara så otroligt tillgänglig och släppa in folk nära inpå vilket jag inte alltid vill.
Jag går sällan på partyn och hela den där kändisgrejen. Visst, det kan vara kul när man väl är där, men jag vill nog hellre vara ensam om jag själv fick välja.”

Även om Kempe inte vill synas så mycket, har han ändå stått i rampljuset under melodifestivalen de senaste åtta åren.
Från Cara mia med Måns Zelmerlöw via vinnarna Hero med Charlotte Perrelli , La Voix med Malena Ernman och Popular med Eric Saade , till årets fyra bidrag där tre av dem redan är i final.
Så det är inte konstigt att det blir mycket ljus på Fredrik även om han inte är artisten som framför låten.

-Vilken låt är du mest stolt över?

”Svårt att säga faktiskt.
Jag glömmer ju bort vilka låtar jag gjort.
Men jag tycker Hollow är fin för den betyder något personligt för mig. Sedan gillar jag Undo och Moving on .”

-De dramatiska låtarna med andra ord.

”Ja, de låtarna är mer personliga.
En del skriver jag lite mer på skoj så som Popular , Manboy och Cara mia . 
De är som en problemlösarekvation för mig hur jag ska lyckas få till något bra. För saken är den att det är svårt att få till just en sådan låt. 
Det är därför Benny Andersson är en sådan stor idol för mig, för han gav sig verkligen aldrig. Jag kan sitta hur länge som helst med mina ekvationer.”

-Du har ändå jobbat med många olika generar.

”Jag lyssnar på precis allt!
Jag älskar pop, rock, hip-hop. Det är nog därför folk var så förvånade när jag hade skrivit Begging för den hade r&b-inslag. Men i det fallet var det frågan om en artist som ville göra sådan musik.
När jag jobbade på den satte jag mig jättestressad vid pianot i fem minuter för att ge den en sista chans. Det var då jag kom på grunderna till låten.”

-Hur brukar du jobba?

”De sista åren nu brukar jag åka ut till en skrivarstuga där jag kan stänga av allt annat.”

-Det är inte så att du går upp klockan åtta och känner att du måste leverera en hit?

”Haha, nej. Jag känner mig aldrig plågad av att skriva och tycker alltid det är roligt. 
Min hund känner till och med av det. Han rusar till pianot och bara ligger där och myser.”

-Vad är receptet på en bra poplåt på tre minuter?

”Det måste vara något eget.
Först måste man komma på varför man skriver den, och jag tänker mycket på artisten.
Som med Sannas låt i år. 
Att göra en låt till en artist som varit med i Melodifestivalen sex gånger är nästa omöjligt. Men sedan kände jag att jag ville göra en låt som kändes unik. Där man verkligen fick höra att hon sjunger bättre än alla andra.
Jag har ju sjungit med henne ganska mycket, så jag hade hennes röst i huvudet hela tiden.
Först testade jag alla melodier i huvudet, för jag ville höra dynamiken i hennes röst. Det sista jag gjorde var att sätta mig vid pianot, och då bara kom det.”

-Hur många låtar skickar du in varje år?

”Inte så värst många fler än de som kommer med faktiskt, för jag sållar väldigt mycket själv.
Jag vill inte komma med något som jag själv inte tror på.”

-Vad inspirerar dig när du skriver?

”Jag kan inte säga att jag blir inspirerad så, för det bubblar i mig hela tiden. 
Det räcker att jag känner att jag behöver skriva något, så gör jag det.”

-Det är ju många låtar man förknippar med dig. Hur är det med skivor?

”Det kommer en med Oscar Zia och en EP med Sanna nu.
Sedan producerade jag Peter Jöbacks I Love Musicals -album förra året.
Men nu blir det mest fokus på musikalen.”

-Ja, berätta om Livet Är En Schlager.

”Åh, det är skitkul!
Ren glädje faktiskt!
Vi börjar närma oss slutet nu och är i stort sett klara.
Just nu skriver vi om och donar lite.
Man brukar ju säga att man inte skriver en musikal, utan man skriver om en musikal.
Vi börjar repa i Maj, och då får vi se om vi ska ta bort eller lägga till något mer.”

-Hur har ni gått till väga?

”Vi gör en musikalversion på Jonas Gardells manus som han skrivit om jättemycket. Det kommer vara massa överraskningar för publiken.”

-Hur många låtar har du gjort?

”Jag har nog gjort 20 till 25 stycken.
Men det är ju inte Les Misérables utan en pjäs med musik, så vi ska väl få in 15 låtar eller så på två och en halv timme.”

-Hur har det varit att jobba med projektet?

”Vi kan säga så här: hur är det att inte få bestämma allt själv?
För DET gör man inte med Jonas Gardell. Haha!
Jag förstod när jag gick in i detta att jag inte skulle vara den som bestämde allt längre, så jag gör precis som han vill. Visst, vi har haft en del fighter, men ändå gulliga sådana.
Men det är lite som när folk kritiserar mitt arbete. Då brukar jag tänka: Sköt ditt!
I detta fallet är det Jonas som är experten och jag försöker lära mig så mycket som möjligt av honom.
Sedan har jag flera musikaldrömmar som jag vill uppfylla innan jag dör. Just Livet är en Schlager är en mastodontproduktion, så nästa får gärna vara liiite mindre.”

Vincerò
http://youtu.be/3E13mOFJe04

Manboy

Hollow