Jag gillar Moby .
Han har alltid en speciell plats i min skivsamling och mitt hjärta.
Jag älskar det drömska landskap han bygger upp i sina låtar, och när han blandar det nästan sakrala med popmelodier.
Dock är Innocents en fortsättning på Destroyer , som var en fortsättning på Wait For Me som var en fortsättning på Last Night , Hotel , 18 och slutligen Play .
Att ett album låter samma som sin föregångare stör mig inte så mycket. Men nu känner jag att han inte utvecklats en millimeter sedan 90-talet och då tröttnar även jag tyvärr.
Jag kommer fortfarande att älska Moby och säkert hitta några guldkorn på senaste skivan – så som jag gjorde med den förra och den innan det. (Bland annat The Last Day är skön som fan) Men tyvärr är det mer smaken av gammalt bröd i munnen än nytt och nyskapande även denna gång.
30%
