Harrison Mills och Clayton Knight i ODESZA släpper med The Last Goodbye deras fjärde album, och följer med den upp A Moment Apart från 2017, samt deras samarbete med Golden Features 2020 som gick under namnet BRONSON.

Det nya albumet ger oss 13 Dolby Atmos-mixade spår där olika sångsamarbeten varvas med mer instrumentala låtar. För mig som gillar ODESZAs musikstil är ju detta lite av julafton. Låtarna går från storslagna i produktion och beats som skapats med en enorm lekfullhet till mer emotionellt filmiska. Däremellan får vi en del rena radiovänliga poplåtar. Att jag får Moby-vibbar av albumet är kanske inte superkonstigt. Det är inte ett långt steg mellan Mobys Play och många av låtarna på detta album. Att de flesta låtarna på albumet håller sig runt fyra minuter säger också att det är lite mer lättillgängligt och inte svävar ut för mycket, vilket jag själv uppskattar.

Just att produktionen oftast är filmisk, där snygga stråkarrangemang mixas ihop med de mer dansanta beatsen är ju för mig alltid en given hit. Det är otroligt välproducerat och polerat, vilket kanske inte är för alla. Men jag är sjukt såld på denna typ av klubbmusik. Jag kan absolut tänka mig att dansa till detta i Linné-tältet under Way Out West vilket år som helst.

Sedan tycker jag att just deras rena poplåtar är oväntat bra. Kolla in singeln Better now tillsammans med MARO och Forgive me med Izzy Bizu om det just är något mer kommersiellt du är ute efter.

För mig bevisar The Last Goodbye vilka enormt duktiga musikskapare detta ändå är. Att kunna skapa musik som ligger i skalan ”passar i en Marvel-film” eller reklamfilm till låtar som passar perfekt på topplistorna är ändå en bedrift och visar vilken enorm variation det faktiskt är på låtarna, utan att bli det minsta spretigt. Känns som ett album i alla fall jag kommer lyssna mycket på under året.