Ett av banden som dykt upp under senaste året som jag fastnat för är Hyper Heart .
Ni har sett deras låtar här i bloggen, men även på många andra svenska och utländska musikbloggar.
Debutsingeln Eris blev något av ett viralt fenomen på internet och nådde stor spridning, och folk stämde upp i hyllningskör kring bandet.
Nu tre singlar senare och fem låtar kände jag att det var dags att träffa gruppen och få en mer närgången bild av vilka de är.
När jag var i Stockholm sist samlades gruppen på ett kafé där vi kunde prata av oss lite.
Gruppen i sig bildades av sångaren Robert Svensson , som tidigare kört solo. Allt som oftast fick han dock hjälp av killarna i det som senare skulle bli just Hyper Heart.
Bandet började som ett femmannaband men för inte så länge sedan valde den ena keyboardisten Kristoffer Vinell att lämna bandet.
Hyper Heart kan ses som ett litet band med stor ljudbild.
De älskar att fläska på i sin produktion och lever efter inställningen att för mycket av det goda kan vara helt underbart.
”Vi tänker inte att det ska låta på ett visst sätt eller passa en viss radiokanal utan bara utgår efter vad vi själva vill göra. Då blir det väldigt pampigt och halv-flamboyant. Men vi vill heller inte att det ska sticka i öronen på någon.” förklarar Robert.
Gruppens fascination av storslagen ljudbild kan bland annat hittas i deras gemensamma nämnare när det kommer till artister de själva tycker om.
The National och The Killers är namn som kommer upp under samtalet, vilket inte är så långt ifrån deras egna singlar stilmässigt. Sedan lägger Robert till att de gillar när musiken blir väldigt filmisk – något som jag personligen älskar.
”Jag tror att vi alla ser musiken vi gör som en verklighetsflykt och med det vill vi ha den lite större än vardagslivet.” fortsätter Robert.
Om ni kikat på Hyper Hearts sida på tillexempel Spotify märker ni en gemensam nämnare i omslagen på singlarna.
På debutsingeln Eris ser vi överkroppen på en lagom tränad och naken man, avskuren vid näsan och precis ovanför familjelyckan. Inte direkt sexistiskt eller något, men ändå tillräckligt att man ska titta en extra gång.
Till singel nummer två fick vi samma manliga kropp, som nu håller om en naken kvinna.
På senaste singelsläppet – den dubbla a-sidan ICU och Rise to fall – var det istället två nakna män som håller om varandra. Bilden ger både en känsla av två vänner där den ena skrattar lite mot den andra. Eller så kan det vara en inledning till en kyss mellan de båda.
Snyggt arrangerat är det i alla fall.
”Jag har alltid haft så extremt negativa kroppskomplex, så jag tänkte att det vore jävligt kul att ha en extremt vältränad kille på första omslaget.” säger Robert.
”Rakt upp och ner, utan en massa Photoshop och sådant.
Just då lyssnade jag på mycket gaydisco, så det inspirerade mig lite, men vi blev alla väldigt nöjda med omslaget!”
Speciellt är det snyggt när man ser omslagen bredvid varandra i Spotify, hur de följer samma tema i form av typsnitt och färgsättning.
”Är det något vi alltid gillat så är det tydliga serier i omslag.
Jag tycker det kan vara sjukt störande när man bryter av.” fliker Ludvig Bergström Björn in.
Robert fortsätter:
”Efter fortsatte vi med att ha en kille och tjej samt senast två killar.
Låtarna handlar ju om kärlek. Då kunde man ha ett statement, som sa att det inte spelade någon roll om det var mellan två tjejer, två killar eller mellan kille och tjej.
Kärlek är kärlek, typ.
Så vill ville hålla ihop det grafiska med detta.
Sedan får vi självklart tänka på hur vi ska göra sedan. Vi kan ju inte köra hur länge som helst på samma tema. Frågan är bara hur man bryter det.”
”Kanske bara ett vitt omslag.” föreslår Nick Martin .
”Eller så kanske ni ska ha en ormgrop med massa kroppar?” säger jag.
”Det har jag faktiskt tänkt på, men problemet är nog att få ihop x antal kompisar, som kan ställa upp.” skrattar Robert.
-Vem har kommit på videon till Eris ?
Ludvig : Där har vi inte gjort något. De ( Joakim Lundin och Nils Bergman som regisserade den) fick tolka och göra fritt.
Robert : Det enda var att vi inte ville vara med i den.
Ludvig : Vi träffades en vecka innan där de presenterade idén. Det var väl enda chansen vi hade att komma med input. Men vi hade väl egentligen inte så mycket att säga till om.
Så helt plötsligt fick vi en färdig video levererad, vilket var skitkul.
Önskar att pressbilder kunde funka på samma sätt! Haha!
Robert : Vi hade ju ingen aning om hur man gör en video. Men med videon till ICU gjorde vi allt helt själva, och då tvingade vi oss att lära oss hur man gör för att klippa och producera.
Med sin stora ljudbild och väldigt läckra arrangemang på låtarna, skulle Hyper Hearts musik passa som handsken för mäktiga liveshower.
De har spelat en del i Stockholm, men tyvärr inte så mycket på utsidan staden.
Det hoppas jag ska ändras nu när festivalsäsongen drar igång – för där om någonstans passar deras låtar in.
”Vi har en tanke på att spela allt live med synthar. Många artister har ju synthslingorna på backtrack, men inga synthar på scenen.” börjar Robert.
”Så hela grejen är att vi producerar låtarna så vi ska kunna spela dem live.”
”Folk börjar nog bli mätta på att artisterna bara sätter på datorn när de ska spela.” fortsätter Nick.
”Man får jobba på att renodla det hela lite mer då, så man betonar en viss slinga eller ljudbild när man spelar live, vilket blir en utmaning.” säger Ludvigs bror Markus .
-Vad kommer härnäst från er?
Robert : Nästa steg är att göra en video till Rise to fall.
Rent musikmässigt drar vi åt många olika håll just nu. Senast när vi repat har det varit uppblåst indie- och synthpop. Sedan har vi en del långa instrumentala och väldigt filmiska låtar som vi tycker mycket om.
Själv sitter jag hemma och gör disco och house, så vi får se var vi hamnar.
Markus : Vi är nog i en känna-efter-period.
Vi vill ju inte begränsa oss att göra samma sak hela tiden och det känns ändå som vi spretar lite för mycket om vi skulle lägga låtarna på en skiva. Det är liksom allt från dansmusik till Armageddon-ballader.
Ludvig : Samtidigt känns det som Roberts röst binder samman det.
Robert : Det handlar ju en hel del om vad vi är peppade på och att vara så kreativa som möjligt. Att göra det vi ultimat tycker är bra.
Vill vi släppa en 8 minuter lång låt med… valsång, så ska vi göra det. För då är det det vi går igång på.
Robert ler lite finurligt när han sagt det sista innan de alla skrattar.
Vi får med andra ord se vad som döljer sig i den ganska färgsprakande världen som Hyper Heart ändå är.
Det finns ju alldeles för få band i Sverige som vågar göra saker större än livet själv. Därför är i alla fall jag lycklig över den typ av verklighetsflykt som de fyra killarna bjuder på.
Lyssna på lite musik:
Se videon till Eris:
