En intervju med Petter Wallenberg

Pinterest LinkedIn Tumblr +
Like
Love
Haha
Wow
Sad
Angry

När jag får tag på Petter Wallenberg är vi båda glada över två olika saker, men inom samma lilla värld.
Jag är nöjd för att ha skaffat biljetter till Eurovision i Malmö och Petter är lika glad över att Army Of Lovers ska vara med i Melodifestivalen 2013.
Två händelser på samma dag, som egentligen är helt olika men samtidigt kanske exakt samma sak. För det kan ju bli Army Of Lovers som representerar Sverige i Malmö i Maj.

-Har du själv velat skriva för Melodifestivalen?

”Nej, det är inte riktigt min grej.
Jag har väl inte känt behovet av att bli så folklig tror jag.
Men man ska aldrig säga aldrig, för jag har pratat om det som skoj.
Det är ju jävligt svårt att göra en bra poplåt på tre minuter. Man ska koka ner så mycket så det blir såpass starkt att folk tar till sig på tre minuter.”

-Du verkar väldigt inspirerad av 90-talet.

”90-talet är ju den eran som jag växte upp till. Det är ju lite av mitt musik-DNA.
Jag skulle nog inte säga att jag aktivt inspireras av 90-talet, utan mer att 90-talet aldrig lämnat mig.
Min generation – jag är 35 idag – är den sista generationen som det faktiskt kom något nytt i musiken.
Den yngre generationen har inte varit med om de där stora sakerna som när hip-hop kom eller som innan vår generation när disco kom och senare blev house.
Efter det har man mer malt om lite i det som finns, men det har inte kommit någon ny stor musikrevolution.
Så min kärlek grundas i tidigt 90-tal.”

-Så Haddaway är fortfarande din husgud?

”Haha. Nej inte Haddaway. Jag var nog lite för cool för det.
Men sedan har jag gjort hela varvet om, så idag älskar jag Haddaway och Ace Of Base !
En av låtarna på EPn (Sunshine Taboo ) är väldigt inspirerad av Ace Of Base.
Jag spelade in den med Ari Up innan hon gick bort. Hon var ju världens coolaste punktjej från legendariskt punkband. Vi sa båda att vi vill göra en Ace Of Base-låt.

I somras släppte Petter sin singel Legendary med Leila K som sångerska.
Denna dansgolvshit (och ganska oväntade samarbete) följdes upp av två singlar (Sunshine taboo & Be my lover ) samt en EP som är en försmak om vad som komma skall på albumet Legends som släpps senare till våren 2013.
Vi diskuterar hur housemusiken gått ifrån att vara något coolt och underground på den svarta gayscenen i Chicago och Detroit till det kommersiella jippo den faktiskt är idag, där artister som knappt spelar house till och med slänger in det i sitt artistnamn för att på något sätt vinna street cred.
”Så är det ju alltid när vita människor snor svart kultur att det gör det till aggressiv arenamusik där svennekillar ska stå och skrika och bröla liksom.
Det är ju en hybrid mellan house, eurotecho och electro.
Det som är lite som tidens tand när jag skulle släppa detta var att när jag skulle välja generar i iTunes så finns inte ens housemusik med utan bara dance .
För mig är ordet dance något äckligt. Det finns ingen respekt i det ordet. Dance är liksom ett spinningpass på gymmet liksom.”

-Varför blev det bara kvinnliga sångare på skrivan?

”För att jag utgick från min kärlek och det är kvinnliga rappare. Sedan spretade det ut till kvinnliga sångerskor också. Men grunden på den här EPn och albumet är kvinnliga rappare.
När man håller på med sådan hård musikform som rap, kan det bli så jävla töntigt när killar gör det. Det ska vara så street och creddigt då, medan när en kvinna gör det blir det en annan dimension till det.”

-Hur fick du tag på alla dessa människor? Det känns som ett hästjobb.

”Det har varit ett hästjobb.
Jag började med det här albumet för sju år sedan. Så det är inget album som kunde låta som det hetaste just den här veckan, i och med att det tog så lång tid.
Men det fick ta den tid det tog, för det var ett kärleksprojekt.
Allt började med att jag gjorde en låt med Octavia Saint Laurent från den legendariska dokumentären Paris Is Burning , som handlar om vougescenen på 80-talet.
Vi gjorde en låt för sju år sedan och nu har jag plockat upp den igen och mixat om den, så den kommer också bli en singel från detta albumet.
Sedan sprang jag på Leila K när jag kom tillbaka till Sverige och efter det började det kristalliseras att det skulle bli ett album med olika gamla idoler till mig skulle man kunna säga.
Så det fick ta den tid det tog, för jag har gjort det helt själv utan skivbolag eller budget.
Har man inte pengar får man ha tid.”

-Hur var Leila K att jobba med? Hon känns ju som en väldigt speciell människa.

”Leila är en väldigt speciell människa – hon är ju Sveriges Johnny Rotten liksom.
Men jag har en väldigt stor kärlek till speciella människor och det finns ingen på denna platta som inte är speciell, inklusive mig själv.
Leila är väldigt gränslös och väldigt, väldigt fantastik, samtidigt som hon ibland helt fruktansvärd. -Men jag har en stor kärlek till det .
Tittar man på Victoria Wilson James från Soul II Soul som jag också jobbat med, så är det också en diva som är större än något annat och som kan skälla ut en efter noter. Men hon är också en stor power house soul diva så jag tycker att hon kan få vara det.
Allt handlar ju om man tycker det varit värt det, och i det här fallet har det ju varit det.”

-Vilket är enligt dig bästa 90-talsgruppen/ artisten?

Neneh Cherry skulle jag säga. -Som jag också har en hemlig grej ihop med på albumet till vår. Det är lite grädden på moset i detta sammanhanget.”

Innan vi lägger på avslöjar han även att han och Jwl B planerar på att sätta ihop ett livepaket för att promota albumet nästa år. Så det kommer hända grejer mer än hans sedvanliga DJande på sin klubb Mums Mums i Stockholm och hans turnerande runt Sverige och England med att vara gäst-DJ.

Lyssna på House Of Wallenberg:



Som läsare och artist får du ut mer av Popmuzik som Patreon-medlem!

Bli Patreon-medlem

Bjud på en kaffeBjud på en kopp kaffe?
Like
Love
Haha
Wow
Sad
Angry
Share.