Popmuzik-kollegan Astian sjunger om att nå botten under en av hans mörkare tider. När han var helt knäckt efter den juridiska tvisten kring skiv- och managementkontrakt. När det man jobbat så länge för bara raseras och man inte kan styra över ens öde. En sits som jag kan tänka mig många unga artister hamnar i när man är snabb på att skriva på för att få guld och gröna skogar av herrar bakom ett skrivbord som kanske inte vill ens bästa…
Astian berättar:
“Lowest skrevs redan 2018 och jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle våga släppa den. Men för att jag helt ska kunna gå vidare har jag insett att jag måste ge ut musiken som skrevs under den mörkaste tiden i mitt liv. Texter och melodier har en sådan kraft att föra samman människor. Så om den här låten hjälper en person på något sätt är stolt att få ha varit där och delat med mig av mina erfarenheter. För mig är det här låten jag gått till för att gråta, känna ilska men samtidigt funnit någon slags inre styrka av när min dröm höll på att raseras. Det är faktiskt den första låten jag skrev när jag var tillbaka i studion efter att ha nått botten. Lead-sången ni hör är från första tagning, där jag talar direkt från hjärtat och i stort sett blöder in i micken om vad jag gått igenom. När jag bestämde mig för att göra klart låten ville jag inte spela in något på nytt för att behålla det så rått och ärligt som möjligt.”
På Lowest är Astian tillbaka i den engelskspråkiga världen av R&B-pop. Med välslipad produktion och silkeslen falsettsång får vi ännu en ny dimension av Astian som artist. Låten i sig får väl ses som ett avbrott från de två senaste låtar Astian släppte i fjol på svenska. Men det kommer fler låtar på svenska kan jag skvallra om. Tills dess hör du Lowest här i bloggen.
