Det är som en enda lång hyllning till den svenska Melodifestivalen. Camp, dramatisk och dansant pop som borde passa alla som någonsin röstat i festivalen. När brittiska Steps följer upp What the Future Holds med del 2 spar de inte på schlager- och ABBA-referenserna. Om jag älskar det? Klart att jag gör. Det är befriande underhållande med lycklig popmusik.
Hade Steps varit svenskar hade de varit ett givet inslag i Melodifestivalen varje år. Gruppen gör den där dansanta popmusiken som publiken av festivalen älskar. Låtar som funkar lika bra på dagis, i radio, på bögklubbarna och i karaokebaren. Den första demografin kanske var mer rätt när gruppen debuterade i slutet av 90-talet med Step One. 5, 6, 7, 8 borde ju alla barn ha älskat.
Gruppens stora kärlek till den svenska schlagern i allmänhet och ABBA i synnerhet märks definitivt i låtarna. Det är camp, dansant, dramatiskt och de där underbart bitterljuva texterna när man sjunger att man hatar någon till ett glatt disco-beat.
När Steps så släppte What the Future Holds i fjol var det en klart mycket mognare grupp. Visst, det är fortfarande glättigt och camp, men det är också en viss vuxen svärta över det hela som gjorde det hela än mer intressant tyckte jag.
Nu när de följer upp det albumet med What the Future Holds, Pt. 2 är det mer av den varan, samtidigt som det är än mer svensk Melodifestival över låtarna. Då första delen innehöll en cover på Jenny Silvers lysande Something in your eyes, gör de här den givna uppföljaren i form av Living in a lie där de även slänger in en hel del ABBA i arrangemanget. Lysande!
Eller när de samarbetar med svenskarna Christian Fast, Malin Johansson och Märta Grauers på Wasted Tears. Dramatisk och dansant pop där Märta äntligen får göra Le Kid-pop för ”originalgruppen”.
Här heter dock den svenska Melodifestivals-covern A Million Years som framfördes av Mariette 2017. Inte lika suggestiv och snygg som originalet kanske, men fortfarande väldigt kul att Steps hyllar den svenska popen så hårt som de trots allt gör.
Någonstans är What the Future Holds, Pt. 2 precis det album som fans av Melodifestivalen borde ta till sig till 100%. Det är ju denna typ av musik som byggde tävlingen och gjort den till den succé i landet som det är. Bara att just detta är brittiskt.
Jag hoppas ändå att Steps någon dag får vara med i Eurovision. De och deras låtar är som klippt och skurna för formatet och hade garanterat tagit upp landet från den hopplösa sistaplatsen de brukar komma.
