Nu när Mares slängt in handduken och lagt ner precis när deras karriär började ta fart, så behöver vi ju ett annat band från Uppsala som kan bära popfanan högt och ståtligt. Det kanske kan vara Karakou som får ta den rollen.

De har faktiskt existerat fyra år längre än Mares och bildades 2010. Under åren har de släppt en hel del singlar och ett par EP, men faktiskt aldrig något album. Nu är det dags att göra något åt den saken när de här släpper det elva spår långa albumet Via Dolorosa. Det är latin och betyder smärtans väg. Den väg som Jesus tros ha gått för att nå Golgata, där korsfästelsen sedan ägde rum. Att titeln har en bibliskt koppling är egentligen inte så konstigt. Medlemmarna i Karakou är uppvuxna inom Livets Ord. Även om det inte varit något de själva valt, så är det definitivt något som påverkat medlemmarna på ett eller annat sätt.

Sångaren Sebastian Järpehag berättar:

”Jag tror att alla går på Via Dolorosa, det är vad livet är. Uppbrott, trauma, revolt, sorg, saknad, problem, ångest, svek, etc. Lidandets väg mot sin egen död. Men med vår uppväxt i Livets Ord bär vi också mycket skuld och skam som ett kors. Inte bara mörkt längs vägen, men ändå…”

Låtarna på albumet byggs på starka melodier, vilket alltid är ett bra fundament för pop. Att det sedan pendlar mellan det vemodiga och lekfulla gör ju inte saken sämre. Bäst är det på Nästan ingenting. En låt från 2019 som spelats in som en duett med Nadja Evelina och låten som blivit bandets hittills största hit. Att de valt att ha med den även på albumet är ju förståligt. Man ska ju inte spela bort ens bästa kort. Men det finns en hel del andra guldklimpar på albumet. Låtar som Apansson och Det tog ett tag att låta det gå är ett starkt par. Den fina sommarlåten När du vaknar skulle kunna bli en snygg konsertavslutning med bästa allsångstillfället.

Att Karakou 12 år efter starten nu äntligen fått till ett helt album ger oss kanske en förhoppning om att det inte ska behöva ta 12 år tills nästa. För deras poplåtar är definitivt något vi behöver mer av.