Det råder ingen tvekan att Seinabo Sey är en av Sveriges starkaste stjärnor just nu. Hennes låtar är otroligt imponerande och hennes röst är både fängslande och kraftfull.
Det gör att det känns helt rätt att Seinabo sjunger för oss här på Way Out West på bästa scentid. Hon fångades ju tidigt upp av festivalen och sjöng på Stay Out West 2014, och man ser verkligen tacksamheten lysa kring henne likt en aura över att få stå på scenen tillsammans med sina musiker, körsångerskor och Stockholm Strings.
För mig har hon dock samma problem som många andra artister med för få låtar i bagaget. Även om man det blir bra är det svårt att fylla upp 75 minuter med bara ett album. Det är svårt att få alla minuter att lyfta, utan att en del kännas som onödiga transportsträckor. Som låten Who som håller på en aning för länge där körtjejerna får feeling och sjunger lite för länge. Att Senabo sedan är helt fantastisk som sångerska och att hon har en stark personlighet med charmiga mellansnack lyfter självklart, men själva konsertupplevelsen kan alltid bli lite bättre.
Sedan blir det självklart fantastisk när hon kör Hard Times som fortfarande är en helt magisk låt.
Som avslutning (innan extranummer) kommer Vincent Pontare och Salem al Fakir för att framföra den vackra River . Det blir definitivt magi, men som sagt, helheten hade mått ännu bättre av en knippe till lika magiska inslag under konserten.
