Jag är ett stort fan av Massive Attack och ser gruppen som en av de viktigaste under 90-talet. Så det var med försiktigt höga förväntningar som jag ställde mig vid Azalea-scenen ikväll för att för första gången se Massive Attack live.
Måste villigt erkänna att detta är ett band som gör sig så mycket bättre på album än på en scen framför ett lerigt Slottsskogen.
Det är liksom sköna låtar, det kommer det alltid att vara, och ikväll är det både tungt och lite hotfullt. Men det är svårt att få dem att lyfta helt. De fokuserar mer på låtar som Risingson , Interia Creeps och Man next door än deras mer hitiga låtar som Protection , Unfinished Symphathy och Teardrops . Vilket är den väg bandet utvecklats. På det viset passar det. Men man ska samtidigt inte förtränga sin bakgrund helt.
Dock blir det mer intressant när Young Fathers kommer upp på scenen för några låtar i mitten av konserten. Då känns det som de blåser nytt liv i konserten som absolut lyfter en aning sista delen innan allt avslutas med en minst lika tung version Safe From Harm.
