Till ett läckert trumarrangemang och ödestyngda gitarrer inleds singeln Lazarus med LATCH. Det är en filmisk känsla som artisten bygger upp för oss när han när ser tillbaka på en mörk period i livet, men också hoppfullt då det handlar om att tillslut se ljuset i tunneln.
Om Lazarus berättar artisten för bloggen:
”Namnet är taget från den bibliska karaktären med samma namn som återuppstod efter sin död, jag gillade symboliken i det då det kändes som jag fick nytt liv när jag hade lyckats ta mig ur detta mörker. Jag hade lyssnat mycket på Fontaines D.C. under den tiden så låten blev väldigt inspirerad av deras musikaliska stuk. Hela låten är byggd kring ett uppklippt amen-trumbreak tillsammans med bullrande bariton-gitarr som ger låten en egen karaktär.”
Det är något spännande med detta kände jag. Slagverken gör att låten får en viss puls som både är dansant och samtidigt har en melankolisk känsla. Sången uttrycksfull och mjuk, ja nästan lite luftig i sitt uttryck. Det gör att sången liksom svävar över arrangemanget. Den där filmiska känslan i låten är ju något som jag alltid går igång på och jag tyckte detta funkade väldigt bra.
Bakom artistnamnet LATCH hittar vi Rasmus Sjögren. Med inspiration från akter som Bon Iver, Porter Robinson och Thom Yorke är det inte konstigt att ljudbilden är vemodig, melodisk och samtidigt spännande.
Jag ställde några frågor till artisten som du kan läsa här nedan.
Du kallar dig för LATCH, hur landade du i det artistnamnet?
Det var mitt användarnamn på flera datorspel under en tid och när det var dags att släppa musik så var det något av det första jag kom att tänka på. Det kändes bara rätt av någon anledning.
Om du skulle beskriva musiken LATCH släpper för någon som aldrig hört, vad skulle du säga då?
Det är mycket melankoli. Jag skulle väl säga att det är musik som vill beröra men även få en att gunga på huvudet lite.
Finns det några artister och låtar som inspirerat dig mycket genom åren?
Coldplay fanns med mig länge innan Thom Yorke blev lite utav en husgud, både hans egna musik och Radioheads. Low Roar och Loney Dear har också satt sina spår.
Du släppte EP:n Midsummer Fragments 2021, efter det har det blivit ytterligare en singel, men inte så mycket mer. Vad har du haft för dig och vad fick dig att släppa ny musik nu?
Jag pluggade på folkhögskola och var i en otrolig skapar-bubbla när detta projekt drog igång och när jag kom tillbaka till verkligheten fann jag det svårt att balansera allt. Livet kom i vägen på något sätt och jag hade svårt att hitta tid för mig själv. Det har självklart inte varit helt dött då jag spelar i band, men även om jag lyckats klämma in mycket av mig själv i den musiken ger det inte riktigt utlopp för allt jag vill göra. Jag tog ett år där jag testade att bara skriva musik, endast jag, en gitarr och en mobil full med anteckningar och röstinspelningar vilket gav ett blandat resultat. Det var nog inte förrän i höstas jag fick ro i att börja skapa regelbundet igen och det var då Lazarus kom till, det var första gången på länge jag kände att jag ”hade” något som jag ville lägga krut på. Jag är en sån jävla perfektionist på gott och på ont vilket gör att allt tar väldigt lång tid, men jag försöker bli bättre på det.
Du berättar att Lazarus kom till efter en mörk period i livet. Hur lyckades du ta dig ur den?
Framför allt var det tid som behövdes, läsning och meditation och tack vare att jag lyckats omringa mig med många fantastiska och stöttande människor.
Hur kom låten Lazarus till, från idé till färdig produkt?
Själva grunden och strukturen bara kom till mig en kväll, det är ovanligt i mitt fall att en låt tar form såpass fort. Jag hade precis skaffat en bariton-gitarr i syfte att skriva tyngre musik till mitt band, men en kväll när jag spelade lite för mig själv så kom jag på huvudrytmen som jag var snabb med att spela in. Jag satte mig och letade upp någon trumloop för att få lite känsla och landade i ett klassiskt ”Amen break” som jag styckade upp. Där fanns plötsligt låten mitt framför näsan på mig. Sången och text kom till dagen efter och i efterhand har jag spenderat ändlösa antal timmar på att krydda upp den med körer, mer gitarr, och annat örongodis. Det är det som brukar ta tid, och mixning såklart, jag avskyr det men börjar nog fatta grejen äntligen.
Du hade lyssnat en hel del på Fontaines D.C. när du arbetade med låten, vad var det med dem som fångade dig och på vilket sätt inspirerade bandet dig i låten?
Jag gillar att deras låtar är så repetitiva utan att bli tråkiga, det är samma sexton takter i fyra minuter men de jobbar så bra med dynamiken, vilket gör att det funkar. Jag snodde nog det konceptet lite undermedvetet till denna låt, men om jag lyckades med det är upp till var och en att bedöma.
Vad är planen med LATCH nu efter att du släppt denna singel?
Det finns en ambition att skriva ett helt album, men just nu vill jag försöka komma igång med att släppa musik lite mer regelbundet. Hade varit häftigt att spela dessa låtarna live någon gång i framtiden, vi får väl se. Jag ser det här som en nystart.
Om du gillade singeln Lazarus och att upptäcka ny musik i bloggen, får du gärna stötta den som antingen Popmuzik Liker för endast 12 kr i månaden eller Popmuzik Lover för 32 kr på Patreon. Det är billigare en ute-latte och det gör det möjligt för mig att lyfta fram fler artister så de kan nå ut i bruset av alla algoritmstyrda spellistor. En bra sak för dagens och morgondagens artister att kunna ha som plattform. Eller hur?
