Wiktoria Johansson är en 19-årig tjej som kommer ifrån den lilla orten Brämhult strax utanför Borås.
Hon började i tidig ålder att sjunga och hennes främsta inspirationskälla under uppväxten var Whitney Houston .
”Jag såg Bodyguard och då hörde jag I have nothing , Run to you och I will always love you och jag var helt såld. Efter det satt jag hemma och klinkade på pianot varje kväll och försökte sjunga de höga tonerna. Jag mins att jag ropade in mamma och sa att jag tog den höga tonen! Men det hade jag så klart inte gjort förstår jag nu i efterhand, haha. Men mina föräldrar var alltid stöttande. Jag hade absolut inte kommit så långt som jag är idag utan dem.”
När Wiktoria var liten var hon med i olika musiktävlingar, som hon antingen vann eller kom väldigt högt i.
”Det var också då jag började få lite självsäkerhet att jag ändå hade talang, och känna att det är mer än något kul jag gör. För helt plötsligt kändes det seriöst. Även om man alltid ville bli artist var det så långt bort. Jag trodde aldrig att det skulle kunna hända mig. Men sedan ju äldre jag blev och ju fler tävlingar jag ställde upp i, kände jag att jag ändå ville satsa på det.”
Tidigare har vi bland annat sett henne i Lilla Melodifestivalen 2011, där hon kom på en hedrande fjärdeplats med den egenskrivna låten Jag behöver dig . Efter det startade hon gruppen Dash4 som bland annat spelat in reklamlåten Turn up the love för Telia, som blev företagets officiella låt inför Eurovision Song Contest 2013.
Eurovision-låten följdes upp av en sommarturné tillsammans med Anton Ewald , vars manager fick upp ögonen för Wiktoria, och som då signade henne till sitt skivbolag.
Nu ska hon debutera både som soloartist och i Melodifestivalen med Save me .
-När du skriver låtar, är det först och främst för dig eller för andra?
”Både och faktiskt. Ibland har vi en session för att få fram material till mig, och ibland är det för att ta fram till en annan artist.”
-Vad är din styrka som låtskrivare?
”Melodier är jag bra på.”
-Vad har du för minnen av Melodifestivalen från soffan?
”Jag har ju kollat på Melodifestivalen varje år, men kanske inte alla deltävlingar. Jag kommer ihåg när Carola vann med Evighet och att hon hade något blått på sig.”
-Så detta är lite en dream come true?
”Lite så ja. För jag har ju alltid hoppats att någon dag ändå få stå på den där scenen.”
-Berätta lite om låten?
”Låten betyder väldigt mycket för mig. Även om jag inte har skrivit den kan jag relatera till den.
Den handlar om en tjej som träffar en kille där hon inte riktigt vet vad hon ska göra. Hon tycker det är lite jobbigt, och den enda hon kan prata med är sin mamma. Jag tror att många kan relatera till det. Jag vet att om jag går igenom något jobbigt kommer i alla fall min mamma alltid att finnas där och hon kommer alltid lyssna.”
-Vad var det första du tänkte när de presenterade numret?
”Jag bara kände ska vi… göra… det där..? Okej.
Ska jag stå helt stilla? Okej… Haha.
Sedan när vi började repa här i Malmö i början på veckan var det första gången de filmade mig så jag kunde se hur det såg ut. Jag blev helt chockad, shit vad snyggt! Så det känns skitbra!”
Numret fick vi se första gången under torsdagens rep. Wiktoria står blixt stilla på scenen och på hennes kropp projiceras grafik som ibland bara är på henne och ibland smälter in med bakgrunden. Det ser väldigt effektfullt ut, men också krävande i och med att hon behöver stå still och sjunga för att det ska se bra ut.
-Det känns som ett extremt svårt nummer.
”Alltså, låten överhuvudtaget är svår och krävande. Det är en av de svåraste låtar jag någonsin sjungit i mitt liv. I början kunde jag inte ens sjunga igenom hela utan att ta en paus för att andas. Nu har jag övat jättemycket. Jag har stått på löpbandet och sjungit för att kunna sätta den. Nu kan jag sjunga igenom den två gånger sedan är det kört. Efter det behöver jag en timmes paus. Så den är väldigt krävande. Vilket också är jobbigt i och med att jag ska stå helt still. Då måste all kraft komma ändå, för jag kan inte ta hjälp av kroppen. Men det är kul för det är en utmaning och jag tycker det är kul att utveckla mig själv för då vet jag att jag kan sjunga en väldigt svår låt även om jag står helt still.”
-Men armen. Har du stöd för den när då står så?
”Nej, inget stöd, utan jag håller armen så hela tiden.”
-Det måste ju vara sjukt jobbigt, bara efter de tre genomgångarna i går?
”Nu är jag ju lite van. Men i måndags och tisdags fick jag kramp för att jag spände mig. Men det är ju svårt att hitta rätt vinkel.”
-Hur är Anton Ewald att jobba med som koreograf?
”Han har hjälpt mig jättemycket. Allt är ju väldigt nytt för mig. Jag är inte van att gå igenom en kamera, utan jag är mer van att stå på en scen framför folk. Han har hjälpt mig mycket med det. Sedan har jag hjälpt mig att jag ska röra mig efter känslan. plus att han gett mig ett lugn och stöd hela veckan.”
-Sedan är det ju bra att han varit med två gånger och kan hjälpa dig med råd.
”Ja, verkligen.”
-Det jag funderat på är din piruett. Hur svårt är det att hitta tillbaka på samma plats?
”Det är ganska svårt, men tydligen har jag hamnat rätt varje gång vilket är bra, för då vet jag att det sitter i blodet. Annars får jag kolla ner lite snabbt så jag står rätt. Haha.”
-Vad är dina förhoppningar på veckan?
”Jag tänker göra mitt bästa. Jag känner mig säker i det jag ska göra, och känner mig säkrare dag för dag, så det är bara att kämpa på och fortsätta repa.
Jag vill bara få in mitt kameraschema och se till att allt sitter rätt. Sedan göra mitt bästa på lördag.
Folk kanske inte ens gillar låten, man vet ju inte. Eller så älskar de den.”
-I och med att du kommer från Brämhult. Vilken juicesmak är godast?
”Jag gillar äppelmusten.”
-Har du någonsin tagit en skärmdump på Snapchat?
”Ja.”
-Hur gick det?
”Det är mycket när mina kompisar skickar fula miner till mig som jag känner att jag måste ha! Men det är mer vanligt att jag skickar fula miner till dom, och dom screendumpar mig. Haha.”
-En låt som gör dig väldigt känslosam?
”Halo med Beyoncé .”
-Bästa minnet från när du var 15 år?
”Oj, vad gjorde jag när jag var 15..? Jag vet inte, jag var nog bara en vanlig tonåring som gick i skolan och sjöng och umgicks med mina vänner. Det var typ det.”
Wiktoria
@Facebook
