Likt det Duran Duran gjort med sina två senaste album, lyckas nu även New Order återvända till en form och stil som känns igen från förr, samtidigt som det är idag. Om jag ska vara ärlig känns Music Complete mer som ett nytt album med Electronic än ett New Order. För saken är den att skivan hämtar produktionen från 90-talets elektroniska ljudlandskap, med typiska housepiano som vi bland annat fick en hel del av på just Electronics första album. Närheten till Waiting For The Siren’s Call , som bandet släppte 2005, är långt ifrån det New Order vi får idag och bra är väl det.
Det verkar som att Bernard Sumner och de andra hittat den lekfulla gnistan igen och förstått att det är klassiska mer elektroniska New Order vi vill ha, och det är det vi får. Det sköna är att Music Complete aldrig känns som ett desperat försök att komma ikapp dagens musik, utan mer en naturlig utveckling av ett band som var roliga fram till början av 90-talet, och sedan irrade bort sig i bråk och tråkiga låtar.
Nu är det istället ett varmt välkomnande tillbaka, och jag njuter nostalgiskt av varje låt.