Ellen Benediktson är tillbaka med ny musik! Sist vi hörde något med Songbird-artisten, var med Ingen ängel, som släpptes 2022. Då sjöng Ellen på svenska och gav en personlig prägel på låtarna med sin skånska dialekt. Musiken i sig var mer punkpop och den genren fortsätter Ellen med när hon nu släpper sin första låt på engelska sedan duetten Surface tillsammans med Simon Peyron 2020.

Ellens musik har bland annat färgats av synthpop då Depeche Mode varit ett stort namn för artisten genom åren, vilket märktes på den mörka och suggestiva låten Insomnia som Ellen deltog i Melodifestivalen med 2015. Men uppväxten har även präglats av akter som Paramore, Panic At The Disco och Fall Out Boy. Att det är just punkig pop som vi får höra med Ellen idag är med andra ord inte så konstigt.

Den nya singeln Basic bjuder oss på starka melodier och ett skönt driv. På det hela blir det riktigt läckert, samtidigt som Ellens grymma röst passar riktigt bra när den växlar mellan kaxig vers och mer poporienterad refräng. Hitigt är det och jag tycker melodin och känslan i refrängen är ace! Basic är skriven av artisten själv, samt av Linnea Deb, Andreas Lindbergh och Dino Medanhodzic, som även producerat låten

Med Basic vill Ellen skapa ett ”safe space” för att vara annorlunda med positivitet och inkludering. Ett budskap jag själv uppskattar och skriver under på. Om själva singeln berättar Ellen:

”Min värld är ALL CAPS i fet stil, kul och orädd. Den är mjuk och hård på samma gång.
Snäll men inte svag. Glamorös men inte pretentiös. Och igenkännbar men inte ordinär.”

Jag kände att det var dags att få en uppdatering med Ellen om var hon befinner sig just nu, samt om nya singeln. Du kan läsa min intervju med sångerskan här nedan. Och som vanligt om du gillar att regelbundet läsa intervjuer i bloggen och tycker Popmuzik är en bra plattform att upptäcka ny musik på, så får du gärna stötta arbetet som läggs ner i bloggen som Patreon. Då jag inte har någon reklam på sidan och alla utgifter tas från egen ficka (inga rika investerare i ryggen här inte), så är det en fin sak att stötta. På det viset kan dagens och morgondagens artister ha en plattform att synas på i ett musiklandskap som mer och mer går mot att bli algoritm-baserad.

Nu var det ett tag sedan vi hördes. Vad har du haft för dig sedan Ingen ängel.

Försökt hitta mig själv, mitt eviga projekt haha! Nä men Ingen ängel kändes som början på min resa att hitta mitt sound och jag började jobba ihop med Linnea Deb, Dino Medanhodzic och Andreas Lindberg kort därefter. Tillsammans med dem kände jag att allt klickade. Egentligen är detta soundet inte särskilt revolutionerande för mig då det i princip låter som allt jag lyssnade på som tonårig. Det tog mig bara lite tid att hitta tillbaka till mina rötter, men nu känns det självklart.

Engelska, sedan svenska och nu engelska igen. Vad är det som får dig att fasta för ett visst språk för en viss låt?

Engelska är nog egentligen det språket jag tycker bäst om att skriva på och även sjunga på. Engelskan är rikare på ord och jag känner mig ”elevated” när jag sjunger på engelska. Svenska kan vara fantastiskt fint eftersom det blir så nära men jag har nog alltid velat åt den där ”larger than life” känslan som man bara kan få till på engelska.

Jag ser att namnet i skriven stil som du hade på de två senaste singlarna är borta från singelomslaget och du har skaffat en ny namn-logga. Berätta lite om tanken bakom den.

Mina två svenska låtar var det första jag släppte själv och kom efter en lång period där jag egentligen inte släppt någonting utanför mello och känt mig väldigt fast i major label regler. Jag behövde göra något kreativt på mina egna villkor och även om jag inte var helt färdig i mitt uttryck var det ett jätteviktigt steg för min kreativa process. Ju mer jag landade i mitt sound desto tydligare blev den visuella bilden och jag tog tillsammans med min vän Cavan Infante, som är en otrolig illustratör och konstnär, fram denna logga. Jag vill att mina låtar inte bara ska vara bra singlar utan jag vill bygga upp en visuell värld som känns sammanhängande, unik och inbjudande. Steg 1 blev loggan.

När vi ändå pratar singelomslaget; milkshake eller läsk? Vad är din personliga favorit och vilken sort eller smak ska det vara?

Hmm, vill säga milkshake för det känns roligare men jag är sån tråkigt cola zero tjej tyvärr. Pepsi Max är oxå najs men min kille som är amerikan har förbjudit Pepsi hemma. ”We’re a Coca-Cola household!!”

Du berättar att du vill att Basic ska skapa ett safe space för att vara annorlunda. Hur vill du personligen inkludera med din musik och ditt artisteri?

Jag har alltid känt mig ”för mycket” och hade det rätt jobbigt i skolan på grund av det. Jag har alltid varit väldigt outspoken och en sån tjej folk kallar ”stark” och fick mycket skit för det när jag växte upp. Framförallt från killar. Med åren har jag känt att jag behövt passa in och jobbat mycket på att tona ner mig själv, dels för att göra saker lite lättare för mig själv men oxå för att jag har velat att folk ska gilla mig. Och det suger, jag vill utmana både mig själv och andra till att våga ta plats, våga att INTE följa strömmen och inte be om ursäkt för sig själv. När jag var liten var de artister som spred liknande budskap superviktiga för mig och jag vill göra detsamma.

Hur föddes idén till Basic och hur arbetade ni fram låten ihop?

Jag hade en idé om vad jag ville skriva om och Dino visade ett track som lät så jävla fett. Annorlunda, roligt men ändå pop. Vi gick alla igång och så kom Linnea på Da-da, dadada da da hooken och allt kändes givet.

Personligen är jag ju väldigt glad i refrängen, men också kontrasten mellan vers och refräng. Har du någon del i låten som du är extra nöjd med?

Gud vad kul. Ja jag älskar oxå refrängen och även B-hooken! Den ger liksom ett så unikt signum på låten som jag älskar.

Snart sommar! Vad är planen för dig då?

Jobb, jobb, jobb och lite mer jobb. No rest for the wicked!!!