Med Communion , som är ett av årets bästa popplattor i bagaget var Years & Years ett av mina stora ”måsten” under årets Way Out West-festival.
Det var också ett av festivalens stora krockar, då Olly Alexander och grabbarna skulle spela samtidigt som Tove Lo . Något som märktes på publiken, då en skara människor svek britterna i det varma Linnétältet för att svalka sig till Tove Lo. En ganska konstig krock måste jag säga, men att pussla ett festivalprogram är tyvärr inte det lättaste.
Olly valsar in på scenen efter att Mikey Goldsworthy och Emre Türkmen tagit sina platser och bränner av Foundation . Ollys mickljud är ganska lågt från min plats och hans ljusa röst blir tyvärr väldigt svag. När han pratar och hälsar oss välkomna till konserten är det inte många bokstäver som når mig. Men energi har han. Han dansar, sjunger och skrattar från scenen i sin alldeles för stora vita t-shirt och sina blå Adidas-shorts. Med sitt blonderade hår är han faktiskt inte långt från killarna på Sunset och Hollywood Bld om jag ska vara ärlig. Men snygg är han.
När som sagt en del av publiken tunnats ut kommer jag längre in i tältet och ljudet blir klart mycket bättre, även om Olly fortfarande inte har pondus i sin röst när han pratar med oss, så låter det desto bättre när han sjunger.
Spelningen bjuder på större delen av bandets debut. Det är väl det som alltid är svagheten med ett band som bara släppt en platta – det blir väldigt lite att välja bland. Men samtidigt så spelar det inte lika stor roll om man har ett såpass starkt album i bagaget som Years & Years.
De avslutar med King och responsen från publiken är enorm. Fint förstabesök för britterna i Göteborg.

[wpbanners id=”5″]