Jag är ju sjukt svag för Elektra och Miranda Kilbey-Janssons duo Say Lou Lou .
Deras välproducerade drömpop är liksom helt uppe i min gränd av musik och det smärtar mig därför lite i hjärtat att planen framför Juno-scenen idag är mer eller mindre tom. Eller inte tom, men det är långt mycket färre folk är de förtjänar.
Samtidigt är deras musik lite mer gjord för en mörk nattklubb helst indränkt i grön laser, än här mitt i gassande solljus.
Stämningen i låtarna kommer lite av sig och tjejerna finner kanske inte riktigt magin de behöver i sig själva. Tror de egentligen skulle passa bättre i ett tält. Men man kan inte få allt. Festival är ju enbart om musik och ha det kul än den optimala scenupplevelsen för varför specifikt band. Då blir det några casualties of war, och denna gång var det tyvärr Say Lou Lou som fick bli offer.

Say Lou Lou @
Facebook