Det är ändå en mäktigt imponerande artist, han där Patrick Wolf .
Inte nog med att han gör en enmansshow där han spelar alla instrument själv, från flygel, fiol, gitarr och en gammal synth, han kör även med Bruce Springsteen -konceptet där publiken får ropa ut vilka låtar de vill höra, och sedan kör han dem.
Detta ostrukturerade sätt att hålla konsert på är i sig charmig, för Patrick lyckas flumma ut en hel del mellan låtarna och berättar om den tråkiga BLT-macka som LGBTQ-världen blivit, där vi i väst bara hatar varandra istället för att respektera varandra, samt om att han gör denna turné igenom att åka tåg från Köpenhamn, till Göteborg för att sedan vidare åka till Bergen, vilket varit en dröm för sångaren.
Eller hur han tog acid, såg ett spöke och skrev låten Tristan . Allt väldigt underhållande för oss i publiken.
Men det blir tyvärr ganska baktungt med låtarna, då de som önskar bara verkar ha hört Patricks första två, tre skivor, och skriker ut låtar från dessa. Till och med sångaren själv känner tillslut att det blir ganska tråkiga val och ber oss tänka lite mer in i framtiden när vi önskar låtar. 
Det är nog något som tyvärr är ganska vanligt för många artister. Att deras fans är fans av de första albumen, sedan orkar de inte riktigt bry sig längre. Att publiken som går på en Pet Shop Boys -konsert bara vill höra It’s a sin , West End Girls och Always on my Mind . That’s it – resten är nödvändigt ont. 

Samma publik har vi i kväll på Nefertiti, och många verkar inte ha fattat att hans absolut bästa låt är från Lupercalia som kom så nyligen som 2011 och heter Together . Denna önskning faller bort i ropen efter de äldre låtarna, så den slipper vi tyvärr.
Men trots en svag spellista blir det ändå en ganska trevlig konsert, för killen kan verkligen sjunga och det är som sagt roligt att höra på honom. 
Nästa gång borde han dock vara lite mer strukturerad i låtvalen, även om detta bara var en kort turné medan han gör färdig nytt material, som ändå inte många av kvällens publik kommer lyssna på…