Att Fredrik Norlindhs störa idoler är Muse märks definitivt på nya singeln Objectified. En storslagen elektronisk poplåt med mycket dramatik, som också doftar klassisk synthpop i stilen skulle jag säga. Jag som är svag för både synthpop och Muse tyckte ju detta var lysande.

Jag bad Fredrik berätta lite mer om låten för oss, vilket han gör här i denna intervju.

Vad skulle du säga att Objectified handlar om enligt dig?

”Objectified är en samling nedstick i situationer med olika nyanser och perspektiv av objektifiering. Jag gillar filmer som Love Actually och Pulp Fiction med flera stories som det hoppas mellan.
Några exempel på situationer i texten:

1. När en till ytan självsäker/oberörd (tänk tex Chris Hemsworth eller Gal Gadot) blir/känner sig förminskad.

2. När en person med den mest oskyldiga/ömtåliga utstrålningen (tänk tex Nasse i Nalle Puh) gör/säger de mest vidriga saker – nästan att folk tror det är skämt först utifrån vad de antar från utsidan.

3. När en person säger ifrån efter att ha förminskats

När en person säger ifrån innan någon försöker förminska – faktiskt inspirerat av Linnea Claesson när hon skrev om Objektifiering – “sexig men inget sexobjekt” tror jag hon skrev. Jag sjunger don’t touch, just watch, but don’t make me an “object boy”/object, boy”. Om jag sjunger med eller utan kommatecknet är upp till lyssnaren.

Gillade den svulstiga känslan i produktionen, hur arbetade ni fram låten?

Refräng-idén kom för flera år sedan på en Köpenhamnspromenad när jag såg en skulptur med ‘Don’t touch’-skylt strax efter att jag jag läst Linneas poster om objektifiering. När jag kom tillbaka till Stockholm spelade jag först in låtens skelett med elpiano. Första pålägget därefter var synthkören, och det var nog den som satte tonen för det svulstiga – när jag skrev kören ville jag nog få nån liknande känsla som körerna i Duel of the Fates (jag är Star Wars-fan) eller O Fortuna från Carmina Burana som är två av mina favoritstycken. Sen provade jag att spela till låten på olika instrument i hopp om att komma på något coolt, spelade in allt jag tyckte vara bra och sedan göra urval av det… Jag gillar att ha så mycket detaljer som möjligt, dels för att jag gillar att komma på saker men också för att låtar håller längre för mig ju fler detaljer jag kan upptäcka om jag lyssnar fler gånger. Vissa spår fick dödas på vägen för att ljudbilden är begränsad, kanske hade fler fått plats mer med Dolby Atmos-mix som jag fick till Minnesverket. ;)

Gitarristen Richard Borg från Comfort Addict kom med förslag på gitarrer och/eller förbättringar av mina gitarridér. Tror förresten det var Per eller Richard som föreslog att jag skulle köra dubbelrefräng sista refrängen, och eftersom jag har som princip att jag inte vill upprepa något parti exakt likadant två gånger så kommer det några extra pålägg den extra refrängvändan jag la till.

Outrots ackordföljd och huvudslinga var ursprungligen en idé jag hade till stick för Why don’t you tell me med Comfort Addict, men vi tyckte det var för bra för att bara vara ett kort stick och sen tyckte jag det passade när Objectified kom och valde att ge den tid att byggas upp med flera vändor där något nytt händer varje vända. Jag älskar outrots ovanliga ackord/melodi och hoppas det ska bli liknande effekt som syntslingan i slutet på Stripped (den är så bra att Depeche även öppnar låten med slingan live).

Producenterna fick alla idéerna som midispår och bytte till bättre ljud eller riktiga instrument och la på effekter m.m. för att maximera varje element och lyfte låten. Och Oskar Sandlund mixade den också fantastiskt.

Du jobbar än en gång med producenterna Behshad Ashnai och Oskar Sandlund. Hur kom ert samarbete till och hur hjälper de dig nå din vision med musiken?

Jag kom i kontakt med dem när jag var på en föreläsning av Behshad på SAE Studios och jag visade en demo av Why don’t you tell me som han gillade och tillsammans med Oskar producerade 2019. Vi höll sedan kontakten medan mitt band Comfort Addict spelade in sitt debutalbum. De gillade HeadRoll / Liberty som jag släppte i somras och nu Objectified.
De är väldigt snabba och bra på att förstå och intensifiera mina visioner. Jag brukar skicka ett Logic-projekt med alla mina idéer inspelade som midi med ungefärliga ljudförslag. De är väldigt bra på att höra vad som får plats i ljudbilden både frekvensmässigt, harmoniskt och rytmiskt. Var det behövs boost genom ljudbyten eller förstärkande pålägg. Behshad är typ Logic-guru och Oskar kan spela typ alla rockinstrument, så det är väldigt lätt att testa nya saker med dem.
Att jag ville jobba med dem igen är för att de är sköna att hänga med, lätta att bolla idéer fram o tillbaka och helt enkelt superproffs som tagit låtarna dit jag ville och längre :)

Har du någon del i texten eller arrangemanget som du är extra nöjd med?

Jag gillar nog antingen det som är lite finurligt/komplicerat eller simpelt catchy, det gör jag både vad gäller musik och text. Tex textmässigt har jag lite juxtapositioner som “A self-absorbed voice that shames, from a porcelain-padded shape” (en “ömtålig/svag kropp med en självupptagen mobbande röst) men även enkla catchphrasen “don’t touch, just watch” som kanske egentligen inte är ett rim, men jag tycker det låter bra och som tex Sia så tänjer jag ibland lite på uttalgränser för musikaliska fonetikens skull.
Musikmässigt gillar jag för tillfället framförallt inledande uppbyggnaden till startexplosionen som Behshad proddade supersnyggt och refrängens synthkören och outrot.

Du kommer spela låten live under en insamlingsgala för Suicide Zero den 9:e December. Hur blev du involverad i galan och i organisationen?

Jag tror det var två sätt.

1. Jag postade en video på TikTok där jag sjunger duett med mig själv som Fantomen och Christine från The Phantom of the Opera. Lite senare blev jag kontaktad av Mia Nicander, som annordnar galan, som frågade om jag ville vara med på en gala.

2. Jag skrev och släppte Her journey is over med text av Lina Holm som hade lite radiorotation, och som jag även framförde live, i P4 .Den handlar om Linas kamp med sådana mörka tankar och många har hört av sig att den låten varit ett stöd att ta sig igenom det Suicide Zero kämpar för. Att jag ställer upp på galan för det syftet känns självklart!

Du är ju även med i gruppen Comfort Addict. Vad är status för dem nu när du släpper mycket eget material?

Det blev lite paus efter ett fullspäckat 2022 med debutalbumet förra året som kulminerade med att vi sålde ut Mosebacke i Stockholm. I början av nästa år ska vi gräva igenom mitt nya material och se vad vi tror passar bandet och vad jag ska släppa solo.

De stöttar och ger feedback till mina sololåtar, Richard spelar ofta gitarr på dem. Det finns mycket material att ta av så de supportar att jag släpper lite vid sidan om. Och vissa låtar passar inte in i Comfort Addicts sound, tex Minnesverket som är mer åt filmmusik-hållet.

Slutligen, vad ser du fram emot 2024?

Att framföra och spela in mer musik. Hoppas på ännu fler släpp solo, med bandet och fler upplevelser likt det jag haft de två senaste åren:sälja ut mosebacke, spela i radio, spela orgel i kyrka, symfoniorkester, modellfotografering, m.m.
Jag ska få uppträda med Phantom of the Opera som jag älskat sen jag var barn och även analyserat när jag pluggade Musikvetenskap.
Och jag ska för första gången släppa låtar med text jag skrivit på svenska, vilket blir roligt men också pirrigt då det känns ännu mer utlämnande.