Vi befinner oss inte direkt i bloggens vanliga poplandskap i detta inlägg. Men jag är ju ganska svag för filmmusik och instrumentalmusik. Så när jag fick höra Minnesverket av Fredrik Norlindh blev jag väldigt rörd.
Minnesverket skrevs av Fredrik natten som hand mor gick bort, som ett slags personligt känslomässigt utlopp. Det blev en hyllning till henne och en vacker sådan.
När Fredrik sedan fick möjlighet att få låten arrangerad och framförd av en hel symfoniorkester var det som en dröm som gick i uppfyllelse.
”Jag visade demon för en violinist i hopp om att i alla fall ersätta midi-violinen, men istället kopplade han ihop mig med dirigenten Erik Arvinder som älskade låten och därfirån startades en kedja bland musiker som slutade i 80 medverkande på orgel, kör, symfoniorkester, rockinstrument, m.m.”
Vad ska man säga. Otroligt snyggt och emotionellt. Speciellt när man har bakgrunden till låten framför sig. Sedan är jag ju väldigt svag för denna typ av filmiska arrangemang som stegrar med låtens gång. Så missa inte.
Fredrik Norlindh
