Göteborgsduon Mondai är tillbaka för att följa upp debutsingeln Hold on från i somras. Rymdtemat från första singeln är kvar i konvolutet. Musiken är skönt medryckande och med en läcker retrokänsla som andas new wave.
Du hör redan i de inledande syntharna på singeln Ten att detta kommer bli magisk. Låten tar oss sedan på en musikalisk resa genom tid och rum. Allt uppbyggt av ett skönt arrangemang med elgitarrer, feta trummor och allt toppas sedan med en saxofon. Det är definitivt något som jag skulle kategorisera som filmisk resemusik, om det så är bil, flyg eller rymdraket. Vad får du för tankar när du hör låten?
Jag bad Philip Jansson och Unne Liljeblad i bandet att svara på en knippe frågor om dem själva och nya låten som du kan läsa här nedan.
Hur träffades ni och vad fick er att starta Mondai?
Vi träffades genom en gemensam bekant för runt 12 år sedan och började göra musik tillsammans i hennes projekt. Unne var redan en erfaren mixtekniker och producent medan Philip var en kille i sena tonåren som knappt rört ett musikprogram men spelade många instrument. När Philip sedan fortsatte göra musik på egen hand var det naturligt för honom att vända sig till Unne som hade blivit, och som fortfarande är, en slags mentor för honom. Unne gillade vad Philip skapade och samarbetet fördjupades. På den vägen är det!
Hur landade ni i just denna synthpop / new wave-stil för detta projekt?
Vi är båda stora fans av ljudbilderna från sent 80-tal. – Unne för att det tar honom tillbaks till barndomen och för Philip handlar det kanske om en saknad över något han aldrig fick uppleva när det hände. Den moderna retrovarianten tilltalar oss också väldigt mycket, både för att den har den där känslan av nostalgi och för att det är så kul att ta någonting från den eran och liksom uppdatera det med allt det som hänt musikkulturellt och tekniskt sedan dess i bagaget. Vi försöker blanda den känslan med poppiga hooks och lyckas förhoppningsvis skapa något nytt.
Nu börjar det nästan bli för aktuellt när t.om. Max Martin dyker in i genren. Samtidigt väldigt kul!
Har ni några artister som inspirerat er extra mycket för Mondai?
Mycket inspirerar självklart men måste vi välja några specifika så får det nog bli M83, Empire of the Sun, och The Midnight.
Ska namnet uttalas som Göteborgskt-engelskt av Monday, och hur kom ni på namnet?
Haha, ja ett Göteborgskt-engelskt Monday blir väl nästan rätt uttal. Ännu mer rätt blir det kanske om det på Göteborgska hade skrivits som Månndajj! Philip fick höra att Japanskan saknade ett ord exklusivt för problem, utan använde samma ord för både problem och lösning. En omedelbar google-översättning av problem från svenska till japanska resulterade i ”Mondai”. Då klippte vi till!
Vem gör vad av er när ni skapar era låtar?
I våra samarbeten har det nog alltid varit Philip som kommit med de där första utkasten, oftast med en vägg av instrument och sångmelodier med mer eller mindre färdiga texter. När Unne sedan fastnar för något brukar det bli att han stuvar om och förfinar arret, petar med texterna, och kommer med förslag på ändringar. Det fungerar ofta på samma vis med texterna. Det blir alltid mycket bollande fram och tillbaks. Philip sjunger lead. Unne lägger bakgrundsstämmor när det passar.
Därefter blir det ganska grumligt. Unnes fokus är ofta på mixen och Philips på känslan. Unne coachar Philip här han sjunger. Philip ger kommentarer och feedback på Unnes mixande. Vi samarbetar bra på det sättet. En gör och den andre är bollplank, och så byter man.
Ni har rymdtema på era singlar och sociala medier. Vad fascinerar med rymden?
Det är nog att försöka greppa det oändliga och de stora tankarna som ger en perspektiv som fascinerar – hur liten och oviktigt man egentligen är och människans drivkraft att få veta. Och säkert allting som fascinerade Tycho Brahe också förstås!
Det är också någonting med rymden och utopi snarare än dystopisk science-fiction som rimmar väl med ljudbilderna vi gillar. Det är lätt för oss att se de flygande bilarna i Tillbaka till Framtiden eller Kit ifrån Knight Rider framför oss när vi gottar in oss i en ny låt.
Ten känns mer episk och större än första singeln. Vad hade ni för ledord när ni skapade låten?
Vår första singel Hold on skrevs faktiskt i en tidig version till David Hasselhoff som skulle göra någon slags comeback. Vi hade musiken från filmen Kung Fury i åtanke samtidigt som vi försökte skriva den efter konstens alla regler och allt vad det innebar. Vi gillar den så klart, men den kanske samtidigt inte var lika mycket oss som mycket av det andra vi fortfarande jobbar på och som väntar på att släppas.
Med Ten kände vi att vi ville göra lite tvärtom. Vi ville inte följa något utarbetat recept utan bara gå på ren känsla. Det är svårare än det låter och har resulterat i att det tagit lång tid att skriva färdigt låten. Den behövde ligga och vila flera gånger så att vi med färska öron kunde gå tillbaka och verkligen känna efter vad som saknades och vad vi behövde göra.
Låten kör samma två ackord hela tiden så det behövs en stor dos dynamik. Att den sedan växer ganska mycket i slutet kändes också som ett måste. Ledordet får nog vara tålamod för denna…
Vad handlar låten om för er?
Philip tycker låten går mot att man nog inte ska ta saker för allvarligt ibland. Obekväma saker kommer att hända och ibland är det utom ens kontroll. Då kanske man bara ska låta det rinna av sig! Unnes tolkning är väl lite mer ordagrann. Att det speglar ett förhållande där det är svårt att hitta tillbaks till det som först var, samtidigt som det kanske ändå inte var så bra från början heller…
Vad kan vi förvänta oss av Mondai framöver?
Vi har en mer eller mindre färdigställd liten låtbank som väntar på att få se dagens ljus, och utöver det en massa ny musik som vi jobbar på att färdigställa och som kanske är ännu mer ”oss”. Det blir nog en eller två singlar till innan vi släpper en EP eller ett album!
Mondai
