Snart är det dags för Elias Emanuel att albumdebutera men innan dess släpper han den viktiga singeln Tårgas. Insvept i lekfull produktion och dunkelt syntmörker är låten en bångstyrig rebellisk anthem som passar lika bra på klubben som de stora scenerna. Självklart var vi tvungna att höra av oss till denna lovande talang och fråga varför man sammanför EDM och indie i en och samma låt. Svaret finner ni i intervjun.
Aktuell med vad du själv beskriver som din favoritlåt, varför är det din favvo?
Min favoritlåt någonsin skulle jag verkligen inte våga påstå att det är. Där går priset nog till Life on Mars eller nåt. Dock så har den här låten vuxit till att bli min favorit av mina egna låtar efter en hatiskt frustrerande och stressig produktionsprocess. Tårgas var helt klart den mest påfrestande låten att färdigställa på hela albumet. Jag hade alltid en tydlig vision om hur låten skulle låta, både när det gäller produktion och mixning, men jag kämpade ständigt med att nå den visionen under arbetets gång. Efter utkast 30 och flera nävar i bordet så var jag nära på att ge upp på låten, skriva något nytt som fyllde dens plats på albumet. Men som i en saga, något föll äntligen på plats och låten började låta tillräckligt bra för att jag skulle kunna kalla den klar.
Efter det så lyssnade jag knappt på låten tills jag och mitt band började spela den live. På konserterna var det den som fick folk att hoppa högst och har allmänt väckt störst reaktioner och efterfrågningar. Energin smittade väl av sig och jag började lyssna på låten med nya öron. Därefter blev det min favorit från plattan, men sånt förändras ju hela tiden. Nästa vecka kommer jag säkert ha en ny favvo.
Vad inspirerade dig att skriva ett melankoliskt dansgolvsanthem om att vara ung, hopplös och berusad?
Jo inspirationen kom från att jag var ung, hopplös och berusad på ett dansgolv.
Varför blev Tårgas den sista singeln från din kommande platta?
De tre singlar jag har släppt från albumet tycker jag tillsammans visar hela spektrumet över soundet. Den andra singeln Idioterna ska fatta är albumets mest raka och poppigaste sida medan Tårgas är albumets kanske mest diffusa och aggressiva. Möjligtvis inte det mest självklara singelvalet, men det fick rebellen inom mig att vilja ha den som singel ännu mer. Att ha den som tredje singel hoppas jag ska visa att det är en samling låtar som rymmer olika känslolägen och uttryck.
Hur blev det titeln Tårgas och vad symboliserar den för dig?
Jag citerar Wikipeda – ”Tårgas är en typ av kemiskt vapen. Den är baserad på ämnen som kraftigt retar ögon och andningsvägar men som först i höga koncentrationer förorsakar bestående skador”. Det där låter otäckt likt mina panikattacker.
Nej to be honest så har låtens working title alltid varit Tårgas, innan låttexten ens var skriven. Titeln fastnade emotionellt hos mig och tyckte det beskrev låtens innebörd och känsla på ett passande sätt.
Vad har inspirerat dig gällande sound på denna låt?
Med risk att låta pretentiös så har målet med soundet alltid varit att det ska låta som en panikattack, på ett neoninfiltrerat och trångt dansgolv. Jag ville att låten skulle vara ett steg ifrån den mer kommersiella poppen och kännas som ett snäpp under ”för mycket”. Utmanande i vissa öron. Förutom det så har inspirationer säkert dragits lite här- och därifrån, vet inte exakt vart.
Du måste berätta om den euforiska bryggan när låten byter skepnad och EDM-pop. Hur kom det till och hur kläcktes idén?
Där har vi dock en tydlig inspiration. Jag har alltid älskat EDM och olika typer av dansmusik. När jag var tolv så var det producenter som Deadmau5, Madeon och Daft Punk som fick mig att börja producera och vilja utvecklas som musikproducent. All min musik, särkilt på den kommande debutplattan har dragit inspiration från den tiden i mitt liv och många av låtarna har en gnista EDM i sig. Att Tårgas skulle avslutas med ett pang var alltid en självklarhet. Iden är väl att den i slutet når peaken av både dansgolvsintensiteten och den inre ångesten. Sen så var det absolut också bara en tanke av ”det här skulle vara jävligt coolt”.
Vad kan du berätta om kommande album Molotov Skies?
Molotov Skies består av totalt 10 låtar och en interlude, och det är strukturerat i tre distinkta kapitel som representerar dåtid, nutid och framtid. Det öppnar med den ensamhet och påverkan som Covid-perioden medförde och avslutas med en känsla av oförutsägbar framtid. För att sammanfatta albumets tema så är det ett enda stort reflekterande över vem man är och vem man vill vara. En kombination av neonstänkt pop med en filmisk och dramatisk känsla. Men den har ett lager av råhet och ärlighet som jag personligen känner ofta saknas i den svenska kommersiella musiken. Diskbänkssurrealism är ett töntigt ord jag brukar använda för att beskriva albumet när jag vill spela svår.
Som 13-åring vann du Lilla Melodifestivalen, hur skulle du säga att vinsten påverkat din musikaliska resa?
Främst positivt tror jag. Att få sjunga på grönans stora scen, tävla på en arena i Ukraina, sen åka på turné, var en sjuk grej att uppleva som 13-åring. Något jag är medveten om att majoriteten inte får göra och en upplevelse som jag är tacksam över. Samtidigt så kan jag inte se bortom hur skit det fick mig att må periodvis. Hur mitt självförtroende hastigt höjdes och sänktes som en trasig termometer och den ständiga press jag kände. I mitt huvud så var jag en misslyckande barnstjärna. Det var först relativt nyligen, för ungefär tre år sedan, som jag började se det positiva i hela situationen och slutade betrakta det med endast bittersmak.
Som barn fick jag tidigt en inblick bakom kulisserna inom musikbranschen, med alla dess fördelar och nackdelar. Det har hjälpt mig att fatta kloka beslut idag och utvecklat mitt kritiska öga på ett hälsosamt sätt. Jag märker att jag mest har fokuserat på den mentala resan i mitt svar, snarare än den musikaliska resan som frågan egentligen handlar om. Men tror ändå att dom två aspekterna är rätt sammanvävda.
Men för att sammanfatta det så har Lilla Mello och dess följder utan tvekan förändrat mitt liv och har gjort mig till den personen jag är idag.
Du tog en liten paus från musiken ett tag och lärde dig producera och hitta din egen röst. Vad minns du från den här perioden och hur fann du dig själv och ditt sound?
Musiken har alltid funnits runt mig på olika sätt. Jag har ägnat större delen av mitt liv åt någon form av musikstudier, och när jag kom hem från skolan blastade min pappa ofta Ramones eller Bowie från högtalarna. Den pausen jag tog efter Lilla Mello var verkligen inte frivillig, men med facit i hand inser jag att den var otroligt viktig för mig. Alldeles för ofta ser man hur tonårskändisar får överleva alla möjliga trakasserier från människor som tro sig veta mer om kändisen än kändisen själv. Jag fick känna på en liten liten dos av det som barn, och är glad för att jag inte fastna i det då. Klyschigt, men jag hittade mig själv och min röst genom att helt enkelt leva livet, träffa nya människor, låta mig påverkas av nya influenser, uppleva hjärtesorg, växa och mogna.
När det kommer till att diskutera en artists sound är jag fortfarande något ambivalent kring själva konceptet ”sound”. Det tråkigaste jag vet är när artister är förutsägbara, har sin grej och mjölkar det tills kon faller död på marken. Jag kommer nog alltid musikaliskt röra mig inom pop, men det är också världens bredaste genre. Om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag har hittat mitt fullständiga sound ännu och mina förhoppningar är att det stays that way.
Snart är det alltså dags för albumdebut, hur förbereder man sig inför det?
Gud nåde mig jag vet inte. Taktiskt skriker man så högt man kan på sociala medier och trottoarer. Mentalt så försöker man att inte oroa och noja sig i onödan över vad människor kommer tycka om ens verk som man skruvat på i källaren i fyra år. Jag tror jag har varit redo en lång tid nu på att släppa taget om det här albumet, lämna över föräldraansvaret till allmänheten. Men såklart, en del av mig är livrädd. Men framförallt så är jag peppad som fan. Oavsett vad som händer vet jag att jag har gjort mitt absolut bästa. Och för att citera kuratorn i alla coming-of-age high school filmer där ute – ”det är det som räknas”.
Elias Emanuel
