Med debutsingeln The place to be visade den amerikanska gruppen The Scarlet Opera att de var det nya regnbågsbandet att hålla ögonen på. Med ett tema att gå ut och dansa och få vara den man är träffade rakt i hjärtat på mig. Med en stor dos Scissor Sisters i stil och känsla fyllde de upp ett tomrum på den homosexuella popscenen. Ett tomrum där det mer flamboyanta och camp fick spelas fullt ut. Jag älskade det! Samtidigt som de också fick mig att sakna just Scissor Sisters lite mer. För det svårt att nå den nivå av dans, camp och vemod som just den gruppen levererade. Men The Scarlet Opera tände den där gnistan igen.
Även andra singeln Big City Thing kändes som en låt Scissor Sisters skulle ha kunnat släppt. Det lät ju väldigt mycket Take your mama, på både gott och ont skulle jag säga. Även om jag gillade, fick det ju inte bli en karbonkopia av det andra bandet. Med tredje singeln Alive visade dock The Scarlet Opera upp en mer Queen-doftande sida av sig själva. Än mer dramatiskt och camp (om det nu var tekniskt möjligt). Pianobaserad pop med filmiska stråkar som passar fans av just Queen men även Elton John. Om jag älskade debuten så var Alive bandets absoluta topp.
Med EP:n får vi nu två nya låtar med bandet: Riot och I’ve been waiting for you.
Riot är gruppens Pride-anthem med sin marscherande uppmaning att tillsammans starta ett upplopp. Jag tänka mig låten eka genom gatorna under Pride-månaden i USA. För det är där den behövs höras som mest, speciellt just nu när konservativa makter vill kväva allt som ryms inom bokstäverna HBTQI+
Om Riot är en uppmaning till att ta sig ut på gatorna och stå upp för oss alla, är I’ve been waiting for you den passionerade urladdningen för ett par som trånat efter varandra och hittat tillbaka till varandra. Det är energi och med sin pop/rock-produktion en perfekt energikick för både EP:n och den där djuriska inställningen att låta passionen ta över helt, redan i hallen.
För mig är The Scarlet Opera det nya gay-bandet på kartan, som visar att queer-pop ska vara camp och over the top utan att ursäkta sig. De som tar klassisk pop och paketerar om det till en storslagen muffin med extra tjock glasyr. När man äter den kan känslan bli lite mycket, men det är så vansinnigt gott att man inte kan sluta. Det är den där känslan av att mer verkligen är mer och mer är det man vill ha.
The Scarlet Opera
