Så mycket rock ’n’ roll vet jag inte om det är över Starships klassiker We built this city, men en förbannat catchig poplåt är det minsann.
Låten släpptes 1985 och var första singeln från bandets debutalbum Knee Deep in the Hoopla efter att bandet Jefferson Starship upplösts och några av medlemmarna fortsatte under nytt namn – och en massa stämningar och annat härligt i kölvattnet av det hela. Då ska även tilläggas att Jefferson Starship först hette Jefferson Airplane innan några hoppade av för att göra annat och andra ville gå vidare med bandet, fast i annan konstellation.
I alla fall, tillbaka till We built this city.
Låten blev en omedelbar hit och hamnade på förstaplatsen på Billboard Hot 100 samt att låten blev topp 10 i många andra länder. Bland annat blev den fyra här i Sverige.
Men We built this city verkar vara en låt att hata eller älska. När Rolling Stone Magazine hade en omröstning om det västa låten från 80-talet vann We built this city med stor marginal. Några år senare skrev tidningen GQ att det var ”den mest avskyvärda låten i mänsklighetens historia”.
Den kanske är avskyvärd för att den är så galet catchig, men att den skulle vara det sämsta som gjorts i musikväg är väl som att säga att Nutellasemlan är det västa som hänt bakverket – det är ju gott och helt oförargligt. Så känner jag om denna låt. Den är kul, lite over the top och helt oförarglig.
Vad du än tycker om Starships monsterhit, så är det en förbannat kul låt och jag kan inte låta bli att älska den härligt tidstypiska produktionen, som verkar göra det gällande att så fort man har elgitarrer i något så är det minsann rock ’n’ roll.
