Den 19-årige och oberoende artisten Grant Knoche från USA är tillbaka i bloggen. Denna gång med singeln Wish U were dead där han sjunger om att vara ghostad av någon efter att man inte riktigt vetat var man står känslomässigt, samtidigt som man fått känslan av att något varit på gång.

Jag tänkte det var läge att äntligen träffa Grant över zoom för en liten intervju där artisten får berätta mer om sig själv och sin musik.
Du hittar intervjun under videon som är ett utdrag av intervjun.

A part of the interview with Grant Knoche.

Så för alla som inte vet, vem är Grant Knoche?

-Jag heter Grant Knoche och är en singer-songwriter och producent. Jag släppte min senaste EP Color me Blue i Augusti 2020. Sedan dess har jag släppt en hel del singlar som sedan ska bli en ny EP. Idag släpper jag singeln Wish you were dead, som jag är väldigt spänd över att släppa.

När började du skriva och spela in musik?

-Jag började dansa när jag var sju år. Då körde jag olika typer av dans så som jazz, stepp, ballett, hiphop mm. Det förde in mig på musiken i och med att det alltid var musik med när man dansade.
Jag har alltid varit mycket inne på texter i låtar och snöade in mig på Adele. Hon är lite av min musik-morsa på ett sätt. För hon har verkligen inspirerat mig så mycket igenom åren. Jag hade nog inte gjort musik om det inte vore för henne. Sedan lärde jag mig spela piano från YouTube när jag var nio.
Efter det blev jag medlem i en grupp som heter Kidz Bop. Jag var en av fyra barn och jag var med där i tre år. Då turnerade vi och jag gjorde 162 shower i 48 stater utspritt på 123 städer, så det var sjukt kul. Vi hade med folk som sjöng och dansade och över 10.000 besökare för varje show, så det var helt otroligt.
Att vara så ung och vara med i den typen av miljö, att möta publiken och allt det där var en så bra erfarenhet.

Jag lämnade gruppen när jag var 14 och försökte hitta mitt sound. Då hade jag en manager som ville att jag skulle sjunga på en del demos. Men det var så konstigt att vara 14 och sjunga om att man bli bedragen av någon annan, utan att ens ha varit i ett förhållande. Så jag fastade inte så mycket för de låtarna.
Några år tidigare hade jag fått en MacBook av mina föräldrar för att kunna jobba med Logic. Så jag testade mig fram så mycket jag bara kunde för att lära mig. Så efter de där demoinspelningarna kände jag att jag lika gärna kunde göra detta själv.
Så jag satt här i min studio och skrev och producerade min första låt som heter Emotions. Så med den byggde jag även upp en hel del självförtroende när folk hörde den och gav mig bra respons på den.

När du var i Kidz Bop var det ju mer som fabriksversionen av musikbranschen. Medan nu är du oberoende. Hur känner du för att vara oberoende? Är det en kamp eller något du gillar att vara?

-Det är lite av en hat-kärleksrelation.
Att först varit i den där kommersiella gruppen gjorde ju att jag sett mycket av industrin i en ung ålder. Man kan liksom inte säga så mycket där. Allt är mest utstakat och man har ingen kreativ åsikt om vad som ska göras.
Just det jag älskar med att vara oberoende artist är att jag kan vara mig själv och göra det jag vill. Vill jag testa en viss typ av låt så kan jag göra den och sedan släppa den.
Jag har många vänner som är signade till olika bolag och det svåra för dem är att de vill släppa en viss typ av låt, medan bolaget vill något helt annat. Så med det älskar jag det kreativa och kontrollen jag kan ha med att vara oberoende.
Samtidigt är det svårt att nå ut till alla. Det är så många artister där ute. Jag försöker nå ut till nya människor via TikTok men det är verkligen sjukt svårt. Så för min del har det blivit många nej och avslag, men jag kämpar på.
Jag snackade med min far om alla avslag och sa att detta är varför så många väljer att sluta, men jag vägrar att sluta. Men få kämpa vidare och jag tror att det kommer organiskt förr eller senare.

Du är väldigt aktiv på sociala medier. Är det svårt att jobba med innehåll till de olika plattformarna?

-Definitivt! Det svåra för mig som gör allt med min musik – skriver, sjunger, producerar, klipper och mixar. Så jag måste lägga ner mycket tid. Men jag skulle heller inte ändra något med det hela.
I och med att jag är oberoende så gjorde jag alla videor, producerade och skrev låtarna, skapade annonser, allt för min EP Color me Blue. Jag kände att jag lärde mig så mycket genom det att när jag väl har ett team som jag kan jobba med så kommer det blir lättare att förstå vad de behöver göra för att skapa innehållet.

Älskade ju omslaget och videon till The Intro, med TV:n. Hur mycket tid lägger du ner på det visuella med foton och videro med mera?

-Jag är en väldigt visuell person. När jag skriver och producerar en låt så försöker jag tänka visuellt.
Som med The Intro. Jag viste att jag ville ha en TV eller något retroaktigt. Igenom en musikvideo tillexempel kan du få ett helt nytt perspektiv på själva låten eller artisten. Man får liksom se lite mer om artisten bakom. Vem de är och deras känsla. Så jag lägger ner mycket tid på det.
Min pappa håller på med foto, så han är kreativ på det viset. En kompis som heter Devin är fotograf och han är med på att göra saker. Så det är skönt att ha folk runt mig som är duktiga på det kreativa.

Varför har du alltid versaler i dian titlar?

-Det är en bra fråga, haha. Jag har alltid gillat det. När jag släppte Emotions hade jag inte det. Men på min nästa låt som var Dial tone, kände jag att jag ville ha versaler. Det ser coolt ut och väldigt estetiskt snyggt så jag fortsatte med det och troligen kommer jag fortsätta med det på alla mina låtar.

Du släpper singeln Wish you were dead nu. Berätta om den.

-Jag skrev den tillsammans med Sophia Gripari och Alna Hofmeyr. Sophia är en helt otroligt gitarrist. Jag är på sin höjd medioker på det, haha. Men hon spelade lite och skapade en melodi som vi byggde vidare på.
Låten handlar om att bli ghostad, efter att ha trott att det skulle leda till något. Att inte riktigt veta vad som egentligen händer. Om personer gillar en eller inte.

När vi skrev den byggde vi upp hela refrängen och i slutet ville vi ha en bra textrad som kopplade ihop hela låten. Så vi kom fram till delen och jag sjöng ”wish you were dead”, vilket fick oss alla att skratta. Först tyckte vi inte att vi skulle använda det, men sedan testade vi och det blev faktiskt bra, samt en spinn på det när vi ändå sjunger ”wish you the best”. Det är nog ändå många som hyser agg mor varandra efter ett förhållande.
Jag och min familj kan skälla på varandra och fem minuter senare kan vi gå och äta som inget hänt. Så det är lite grundpelaren i låten. Att förlåta andra och gå vidare till något bättre.

Du skrev på Instagram att du aldrig varit i ett förhållande. Men var detta del av ett förhållande eller något som inte ens inleddes?

-Jag har aldrig varit i ett officiellt förhållande. Men detta var lite inledningen av något, med den flörtiga delen. Så jag utgick från det.

Kommer den en video och kan berätta lite om den?

-Vi ska filma den de kommande veckorna. Jag har ju inte visat upp att jag dansat så mycket tidigare, så jag funderar på att göra något där jag dansar med en tjej. Det skulle vara cool att göra.

Vad kan vi förvänta oss under året?

-Jag ska fortsätta släppa låtar och förhoppningsvis släppa min andra EP. Sedan hoppas jag på att få göra lite fler liveshower. Jag gjorde ju några i slutet av förra året och i början av detta, så mer av det.

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Grundare och chefredaktör för Popmuzik. Älskar popmusik i allmänhet och husgudarna är inga mindre än Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt jag vill lyssna på mer än en gång.