Igår hade jag nöjet att få uppleva något som jag tror många trånat efter länge. Nämligen livemusik! Att få se två så begåvade sångerskor och artister som Zikai och Janice var snudd på på tårögt. Och känslan var ömsesidig när de båda berättade att de inte stått på en live-scen framför publik på över ett och ett halvt år. Nerverna var påtagliga och lokalen varm, men troligtvis var det just nervositeten och temperaturen som gjorde att stämningen blev magisk. På ett fullsatt Nefertiti (ja, alltså så fullt som det får vara sett till restriktionerna) bevittnade jag två av Sveriges absolut största soul/R&B artister. Jag hade dessutom nöjet att få intervjua Grammisvinnaren Zikai innan spelningen. Det blev ett trevligt samtal med en otroligt ödmjuk och jordnära Zikai. Vi pratade om allt från bakgrund till grammisvinst till framtidsplaner.

Ikväll står du på scenen igen här på Nefertiti i Göteborg. Vad är det bästa med att live-scenen öppnar igen?

Ja, framförallt är det extremt kul att få tillbaka energin från en publik. Att man liksom ens får ögonkontakt med folk igen, någon kanske sjunger med och man slipper sjunga till en kamera som vi gjort nu ett år. Så det kommer bli sjukt nice, det är ju bara en helt annan grej att spela live liksom.

Och vad är känslorna inför spelningen?

Jag är extremt taggad det kommer bli så kul! Såklart lite nervöst, men det är bara bra tror jag. Men det här är också ganska speciellt, vi har liksom gjort live zoom och live-gigs digitalt så länge nu. Och det är väldigt annorlunda att vara bland folk och köra nytt material också som jag ska göra ikväll. För ikväll kommer jag premiärspela min nästa singel First Place och det ser jag verkligen fram emot.

Det här gångna året. Hur skulle du säga att det påverkat dig som artist och din musikkarriär?

Jag har ju inte släppt musik så himla länge, jag har släppt musik i två år ungefär så det har varit en ganska udda start. Jag tänkte nog att jag vid den här tiden skulle turnerat och köra förbandsgig och sådana grejer. Men jag har istället fått väldigt mycket tid i studion, fått väldigt mycket tid att jobba på material och content och lite sånt istället. Så det är väl vad som påverkat mest.

Lite uppskjutna planer kan man säga då?

Ja absolut, lite uppskjutna planer. Man har liksom fått hitta andra sätt att jobba kring pandemin. Jag har ju inte träffat min publik direkt heller eftersom jag inte släppt så länge och det är verkligen något jag ser fram emot att göra.

Upptäckt som 15-åring av producenten Mack Beats och därefter låtskrivare till stora svenska artister. Har du alltid vetat att det är musik du vill göra?

Ja, utan tvekan. Alltid, sedan jag var en liten bebis tror jag (haha…) eller jag har bara alltid vetat det, det är något jag tycker jag är bra på.

Sjungit sedan du var liten då?

Ja på den nivån att jag stod på mormors veranda och hade konsert och låtsades att det var en arena-turné. Men jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva om så det var därför jag jobbade upp mig och satt mycket i studion och gjorde sådana saker till en början istället. För att som 15-åring kände jag inte att jag hade jättemycket experience av saker.

Nä det är ju ganska tidigt...

Definitivt, jag trodde nog att jag visste mycket då, men det gjorde jag verkligen inte. Så idag är jag ganska glad över att jag väntade länge med att ge ut musik själv. Det finns ju många unga artister som släpper tidigt, men jag tror att det kan vara svårt att gå från det till en vuxen artist sedan. Överlappningen är väldigt svår att klara av men det finns helt klart dom som lyckats.

Men vad gjorde du fram tills att du blev upptäckt då?

Jag gick i vanlig skola, ingen musikskola. Men jag ville verkligen jobba med musik på ett eller annat sätt så jag spelade in en cover med en producent. Vi satt typ i en källare i Tumba någonstans i Stockholm och varken producenten eller jag hade gjort något förut. Men den covern spred sig runt och var vad som gjorde att jag upptäcktes och fick mitt första skivkontrakt. Därefter började jag på Rytmus och kom i kontakt med just Mack Beats som satt mig på olika projekt. Jag fick köra bakom Ison och Fille och vara med på en låt med Moana bland annat. Men det fanns liksom ingen familj som höll på med musik utan jag fick hitta min egen väg.

Inget musikintresse i familjen alltså?  

Jo, eller jag fick lära mig för två veckor sedan faktiskt att min gammelmormor skrev visor i ladugården. Så någonstans fanns det ändå en viss typ av kreativitet i släkten. Mamma och pappa har ju dock alltid vetat att jag skulle bli artist sedan jag var liten.

Men låtskrivare ett tag då, men den startandet av en egen artistkarriär, vad var det som fick dig att slutligen ta steget? Kände du dig helt redo vid en specifik punkt?

Asså… parallellt som jag jobbade med andra artister så skrev jag också till mig själv och utforskade den sidan av mig. Så jag höll alltid på med det, bara att jag inte tyckte det inte blev tillräckligt bra. Jag kände att det blev som en lärandeprocess att först bara skriva massa låtar. Men sen skrev jag Mountain Peak och den kändes självklar där och då. Men för mig har det verkligen varit en lärdomsprocess för om jag lyssnar på låtar som jag skrev för tre år sedan är jag så glad att jag inte släppte dem (haha…).

Ja, men så är det ju med allt i livet att man utvecklas efter hand.

Absolut och särskilt i början när man vill pröva allt, allting är så kul och spännande. Så nu känner jag i alla fall att jag hittat lite vart jag hör hemma.

Ja, jag tänkte precis fråga det. För ditt sound är väldigt mycket ren och skär R&B / Pop. Men var det självklart att det skulle bli just den genren?

Jag tror att just R&B melodier och landskap ligger väldigt nära mig. Så det var nog ganska självklart för det är det jag lyssnat på och tycker är nice. Exakt samma sak med pop också. Men jag vill ju prova att lägga in element av rock framtiden och även massa andra olika genrer. En av mina största idoler Post Malone tycke jag gör det suveränt, han kör verkligen R&B, lite trap, hiphop, rock och country och är samtidigt så autentisk rakt igenom. Och det inspireras jag av väldigt mycket, men det är framtida planer snarare.

Du nämner Post Malone, några mer musikaliska influenser som påverkat dig eller som du ser upp till?

Jag lyssnade som sagt mycket på R&B. För när jag blev typ 14 eller 15 släppte Kehlani sin första EP You Should Be Here. Sen kom Jhené Aiko ut med albumet Sail Out 2013 och en EP innan det. Så det var liksom min barndom och det låter konstigt att säga, men det här var dom grejerna som formade mig väldigt mycket. Även Drakes platta 2011, Take Care och Post Malones platta Stoney 2016. Det var faktiskt väldigt mycket R&B i hemmet också bland annat Mary J.Blige. Men jag tror att det som verkligen formade mig var musiken som släpptes när jag var i tidig tonår. Däremot inspireras jag nog mer av låtar och sound snarare än specifika artister. Jag plockar liksom från grejer jag gillar till mina egna låtar. Jag gillar att komma åt de känslorna som är väldigt universella men berätta min touch på det. Man är ju ofta inte ensam om det man känner. Exempelvis min singel Champagne For Breakfast är ju straight up min kompis historia och då var jag tvungen att be honom om jag fick släppa den. Och han sa såklart! Kör!

På tal om att plocka från lite olika låter, något som var lite oväntat var att du i april släppte du den briljanta covern på Paul Simons You Can Call Me Al. Varför just den låten?

(Haha…) Men som jag sa, jag tar ifrån olika låtar. Och just den låten har jag haft i min lista sedan jag var liten, det är min mammas favoritlåt så jag börjar liksom sjunga på den ibland lite random. Och så var jag i en session med gitarrist som heter The Priest han började spela några ackord och då började jag sjunga på just den låten. Alla i rummet sa på en gång att det här måste vi göra och jag tänkte verkligen nej, Paul Simon blir väl lite konstigt. Men det kändes så himla rätt för att det var fel.

Men det kanske är just det när man plockar från något som är så långt ifrån ens egna genre att man kan göra det till sitt eget?

Ja precis, det är helt sant som du säger. För jag kan tycke att det är svårare för mig att göra till exempel en Kehalini låt eller Cherrie låt för vi pratar samma språk liksom. Medan Paul Simon och jag inte har så mycket gemensamt.

Okej, vidare. Nu ska jag langa lite fakta. Utsedd till framtidens artist av P3, Gaffa nominerad och nu mera Grammisvinnare. Vad skulle du säga är dina främsta egenskaper för denna framgång?

Oj, jag har aldrig fått den frågan förut. Men jag tror att jag är fett hungrig och det har jag alltid varit. Jag har alltid tyckt att det är kul att hålla på med musik och det är det bästa jag vet i hela världen. Förhoppningsvis lyser det igenom med de jag jobbar med både musikaliskt och de jag har runt mig mer administrativt. Vi är ett bra team liksom. Men framförallt att jag hela tiden vill göra nya saker och hela tiden framåt.

Ja, men en väldig talang måste man väl också säga?

Aaa… jo men det tror jag också. Jag är en jävel på att skriva bra låtar.

När jag ändå nämnde Grammis förut. Om du med ett ord ska beskriva känslan att vinna en Grammis vad skulle det vara?

Eufori.

Nä, nu var jag taskig du ska såklart få fler ord än ett att beskriva denna otroliga bedrift med. Har du något minne från tankarna i stunden?

Nä jag kommer inte ihåg, jag har en blackout. För det var så sjukt och så kul. Jag tror att jag inför Grammisgalan inte hade några förväntningar. Jag tänkte att det var okej att jag inte vann, sen är det klart att man alltid vill vinna innerst inne. Men jag gick verkligen in med inställningen att bara ha en trevlig kväll och fira de som vinner. Det var en så himla lugn och förlåtande plats att vara på med massa andra artister. Sen så ropar Erik Gadd att vinnaren är Zikai och det var så stort för mig. Bara tanken att de suttit där bland så många artister och valt mig.

Och hur har tiden efter varit. Har du kunnat ta in att du vann en svensk Grammis?

Det är typ nu den senaste veckan som det sjunkit in. Nä men, när jag ser statyetten så kan jag ändå tänka I did that liksom. Så det känns otroligt, det är skitkul och det ger en extra push också. Speciellt att jag vann R&B/soul-kategorin, att dom tror på mig i den genren då känner jag mig ännu mer trygg i att fortsätta skapa det jag gör. Det är som ett kvitto på att det är bra.  

Okej, Nu till nya låten First Place som släpps på fredag 23/7 vad handlar den om?

First Place för mig är lite som en dagbokslåt. Den handlar om att jag lägger skulden på fel plats. Efter ett uppbrott lägger jag den på mig själv istället för the douchbag eller idioten i situationen. Jag reflekterar mycket över mina yngre dagar och har tagit lite historier från vänner och det man kan gå igenom i en sådan situation. Att det liksom kan bli som en tävling i vem som gjorde mest fel. Den skrevs tillsammans med Pontus Persson och jag älskar hur han har gjort produktionen. Vi har verkligen soulat till den exakt som jag vill och den är verkligen en vibe. Så jag är otroligt nöjd med den. Texten skrevs även väldigt fort och jag var väldigt nöjd den också så det var liksom ingen låt vi gick in och pillade i så mycket utan den fick vara vad den är. Den låter faktiskt inte så annorlunda från första demoversionen heller.

Har låten någon speciell koppling till sommaren eftersom du släpper den nu?

Nä, det är väl egentligen för att det är lite andra releaser som kommer efter och jag vill hinna få ut den här. Ibland om jag bara vill släppa en låt så måste jag göra det och så blev det även med en låt som heter Do You Love Me Still. Det var liksom två veckor från att den skrevs till att jag sa att den måste komma ut nu.

Då har du ju ganska stort inflytande över när din musik ska ges ut, för det är ju inte alla artister som har det…

Absolut, det är fantastiskt att jag har så stor makt. Den här låten släpper jag med North Bound mitt grund-team och det är ett så nice team. Det är verkligen alltid musiken som kommer först och det tycker jag är väldigt tryggt.

Det är många gånger svårt att leva i nuet för oss alla men kanske särskilt nu för dig när din karriär verkligen tagit fart. Så vad gör du för att just förbli i nuet?

Bara INGENTING (haha..) det får vara som det är. Nej men lite som vi pratade om förut att jag hela tiden vill framåt, det är liksom en blessing and a curse. Men jag tror att jag är väldigt medveten om det så på det sättet får jag aktivt tänka på att skriva upp saker som händer. Och det tycker jag alla borde göra oavsett bransch. För då kan man titta tillbaka och se att, shit jag har ändå gjort dom här grejerna som jag satte som mål för ett halvår sedan. Då tror jag också att man får små lyckorus hela tiden och kan bocka av vad man åstadkommit.

Sen är det ju oundvikligt att inte planera, så vad händer härnäst i höst för dig?

Det kommer komma ut en fet remix på en av mina låtar väldigt snart. Sen kommer jag släppa en låt med en tysk producentduo som är väldigt R&B och väldigt nice, den kommer väldigt tidigt i höst. Sedan jobbar jag på ett album.

Aha, va kul. Är det på gång eller vad är status?

Jag har precis börjat, så jag kommer dra till min kompis och producentkollega Simon och skriva på hans landsställe i två veckor. Där ska vi bara mata ur oss idéer om vilket håll vi vill gå åt och sådär.

Någon idé om var du vill dra det?

Ja… självklart R&B men kanske ganska avskalat och berättande med texterna i fokus. Typ verkligen spegla hur jag känner och inte låta mig bli så påverkad av hur det borde låta.

Avslutande frågor:

Vad är det bästa med den här sommaren hitintills?

Att jag har badat för första gången på fem år.

Vad tar du med dig till stranden i sommar?

Jag tar med mig några goa vänner och en flaska cava.

Favoritglass? 

Piggelin.

Drömmusiksammarbetet?

Drizzy Drake.

Vilket är ditt bästa tips till artister och musiker som vill lyckas med sin musik?

Jag skulle säga var hungrig och öppna alla dörrar som kommer din väg. Var inte kräsen.

Nya låten First Place som släpps idag hör ni här!

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Artist (Astian), låtskrivare och deltidsskribent. Men framförallt musikälskare och här för att lyfta andra artister.

Leave A Reply