Jo. Det låter väldigt mycket I wouldn’t normally do this kind of thing med Pet Shop Boys över Never felt as good med Belvedere Kane. Det är kanske just det som gör låten så lysande. För detta är pop med extra allt. Det är camp och gay och väldigt 90-tal. Bara texten om att dumpa för att sedan bli dumpad är elakt underbar. En låt som jag så gärna hade dansat till mycket mer än jag gjorde på bögklubbarna. För det blev tyvärr ingen hit här hemma heller.
Men låten fick i alla fall en musikvideo, vilket får anses som något i alla fall. Lyckades hitta den på YouTube med extremt dålig kvalité. Men kan tänka mig att det inte finns så mycket bra underlag för en grupp som blev ett no hit wonder.
Never felt as good blev tyvärr enda singeln med bandet som lovade så gott med debuten.
Bakom Belvedere Kane hittar vi dock Barry Stone, som sedan slog sig samman med Julian Gingell och bildade Jewels and Stone. En produktionsduon som legat bakom remixar på olika låtar av akter så som Sophie Ellis-Bextor (Murder on the dancefloor), S Club 7 (Don’t stop movin’) och Boyzone (You needed me). Samt att de tillsammans producerat en hel del lysande poplåtar som bland annat Adam Rickitts hit I breathe again.
Även om Never felt as good och Belvedere Kane aldrig slog igenom som vårt nästa favorit gay-popband, så lyckades ändå Stone skapa hits som än idag spelas på just gayklubbar över hela världen. Det är ändå något.
Grundare och chefredaktör för Popmuzik.
Älskar popmusik i största allmänhet och mina husgudar är Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt som jag vill lyssna på mer än en gång.
