Take That är ett band som bjuder på höga toppar och djupa dalar. Det är nästan imponerande hur ojämna de kan vara på ett album med tanke på att de får till så fantastiskt bra singlar med jämna mellanrum. Ibland får jag känslan att de gjort några riktigt bra låtar och sedan tvingar sig att få till ytterligare 10 bara för att få ihop ett för britterna så viktigt album istället för att göra en fantastisk EP.

Wonderland är inget undantag för Take Thats toppar och dalar. De började som starkast med singeln Giants. Här sätter de en värdig och hög nivå på sin mogna pop som bjuder på stark melodi och hitpotential för en publik som växlat över till BBC Radio 2. Men sedan har de inget som riktigt kommer i närheten. Visst, Wonderland har en del bra låtar, så det är inte ett hopplöst album på något sätt. Helheten hamnar ändå på en bra nivå måste jag säga. Men det är en tydlig kvalitetsskillnad mellan singeln och resten.
Det är synd. För jag skulle så gärna vilja uppleva det där Take That-albumet som faktiskt är fantastiskt rakt igenom. Progress var nära, men förutom det tror aldrig det kommer att hända. Istället får vi hålla oss till mixen av en del bra låtar och en del utfyllnad.

Take That
@Facebook

Om du gillar att upptäcka ny musik i bloggen får du gärna bli Popmuzik Lover på Patreon. Då stöttar du bloggen och gör det möjligt för fler artister att ha en plattform att synas på.