Victor Leksell ger oss känslomässig pop driven av skira gitarrer, elektroniska syntar och starka beats. På Tro & Tro fortsätter han navigera genom ungdomens flyktiga känslor och kärleksresor. Många gånger träffar han alla rätt, men bitvis blir uttrycket något svalt.
Victor Leksell är onekligen en av Sveriges största popartister. Hans genomslag skedde liksom i sagorna – över en natt och musikerns känslosamma pop har förändrat en generation. När han släpper sitt andra album Tid & Tro är vi kvar i känslan av förvirrad flyktig ungdomskärlek. Pratar vi artistisk utveckling är det inte någon större framåtrörelse. Men å andra sidan har vi alla kommit att känna igen Victor Leksell i den enkla gitarrpopen som blandas upp med pulserande elektroniska beats, storartade trummor och vocoder-stämmor. Sett med dem glasögonen blir Tid & Tro en fullträff där artisten även till viss del pushat sig för att utforska en ännu mer elektroniskt uttryck som i Fotografi.
Som allra mest gillar jag dock Leksell när han levererar euforiska refränger och självklara textrader som i Eld & Lågor, en låt som kritiskt sett kanske har passerat utgångsdatumet för att få vara med på ett album som släpps 2024, när den kom ut 2021. Ser vi på hela set-listen är detta tyvärr lite av ett återkommande tema och plattan blir därav i mitt tycke ett snyggt sätt att paketera singlar som släppts över två år till skillnad mot en helhet med röd tråd.
Rubriken blir ett brett sätt att fånga upp många känslor och liksom de bitvis banala texterna är plattan ett försök att förstå sig på allting i livet på en och samma gång. Ambitiöst och många gånger funkar det. Som tillexempel i Bättre än mig där artisten bjuder in oss till sin kreativa kammare och delar med sig av endast ett avskalat röstmemo. Att Victor är så oredigerad och ”rakt på” med sin känslor är precis det som gör hans pop så omtyckt. Personligen hade jag dock sett att han vässade sitt uttryck något mer och tog ett ytterligare steg för att våga riva alla murar.
Oavsett om Tid & Tro inte är artistens bästa platta är det en ärlig samling låtar som har tillräckligt mycket charm för att stärka hans redan mänskliga och ”som folk är mest” – personlighet. Ska vi ”break-it down” behöver Leksell i dagsläget inte vara någon annan än sig själv och fortsätta skildra historier som i Nätterna i Göteborg eller Hela Världen är min.
