Likt Melodifestivalen har kvalitén på låtarna i Eurovision Song Contest höjts från år till år. Visst, förr var den traditionella schlagern en stor del av tävlingarna, och med det hamnade nivån på mer kul och kitch. Men sakta men säkert har musikstilen förändrats även här och gått mot mer renodlad pop, formad av topplistor och Spotify än något annat. Med andra ord – musik som spelas i Eurovision börjar även den bli musik som vi faktiskt lyssnar på, även utanför tävlingen och inte bara av fanboys.
Det är en viktig utveckling i mina ögon. Även om den gått långsamt, känns det i år som vi faktiskt är mer i nuet än vi någonsin varit med Eurovision – ge och ta några år. För när jag lyssnar igenom låtarna under genrepet i går, slår det mig att det faktiskt är väldigt få låtar som jag tycker är ren skräp. På den sidan repet hamnar Cypern, Serbien och Kroatien för min del. Av 26 låtar – som ärligt är sex låtar för många – är det ändå ett okej svinn av dyrbar TV-tid. Resten är allt från okej och en axelryckning till bra och väldigt bra. Främst känns det väldigt jämt i år, vilket även det är ett bevis på att vi faktiskt har en bra final. Visst, det finns inga supertoppar i år. Ni vet, en låt som sticker ut och får mig att tappa andan. (Eller jo. Justin Timberlake är med och framför årets hittills bästa låt i pausen. Den är ett bevis på att vi kanske har några meter till att gå för tävlingen kvalitetsmässigt, men det är lite svårare att konkurrera med Max Martin ).
För min del skulle jag säga att topp tio ser ut så här i år.
Australien, Belgien, Bulgarien, Frankrike, Italien, Lettland, Litauen, Malta, Ryssland, Sverige Österrike.

Australien
Sound of Silence – Dami Im
En låt som sjunger om Facetime är ju alltid en kul sak. Fattar inte hur de inte fick ha med Facebook för några år sedan, men Apple-patentet Facetime går bra.
Snygg r&b-pop från Australien som verkligen tar tävlingen på största allvar och skickar starka låtar två år i rad som faktiskt skulle stå helt på egna ben.

Belgien
Laura Tesoro – What’s the Pressure
Another one bites the dust kan man inte säga om Belgien i år när de startar igång detta funkiga discoparty för Europa. Det är absolut lättvikt, men fruktansvärt effektfullt för att få folk på bra humör.

Bulgarien
Poli Genova – If Love Was a Crime
Bulgarien kör på klubbmusik för årets upplaga av Eurovision. Det är en effektfull poplåt som jag känner skulle funka bra på de svenska dansgolven. Det är främst en låt som skulle ha passat bra även i Melodifestivalen.

Frankrike
Amir – J’ai cherché
Det är svårt att inte tvätta bort Robin Stjernberg i Amirs sjungande av Youuuuuooouuuu . Själv har jag hållit Frankrike högt under de senaste åren. De har kommit med bra poplåtar som både vågar sticka ut en smula, samt att de känns väldigt mycket av idag. Visst, det är ganska lättviktigt i år, men just enkelhet är faktiskt en av de viktigaste ingredienserna i en bra poplåt.

Italien
Francesca Michielin – No Degree Of Separation
Låtar jag inte kan språket till kan antingen ses väldigt hopplösa, för jag vill gärna veta vad artisten sjunger. Men jag blev lite tagen av Francescas fina poplåt och även scenframträdande denna gång.

Lettland
Justs – Heartbeat
Ibland måste man vara lite ytlig, men inom Eurovision får man faktiskt vara det. Men jag tycker Justus är sjukt snygg. Han har något lite skevt men vackert i sitt utseende som jag tycker är spännande. Att han sedan har en riktigt läcker house-doftande poplåt gör inte saken sämre. Visst, hans uttal är inte perfekt, men hans känsla när han framför låten är helt perfekt. Heartbeat har varit en av mina favoriter inför Eurovision från första gången jag hörde den, och jag tror den kan klara sig mycket väl ute i Europa.

Malta
Ira Losco – Walk on Water
Bra soulig och svensk-skriven radiopop från Malta. Det är helt klart en catchig låt som är lite av en bättre version av Hunger. Jag är ju lite svag för de där Mark Ronson rytmerna i låten, och sedan är det extra kul att Molly Pettersson Hammar har varit med och skrivit den.

Ryssland
Sergej Lazarev – You Are The Only One
Många har Sergejs BWO -pop som segertippad i årets tävling. Jag är faktiskt inte lika säker. Det är absolut ingen dålig låt, och nummer är läckert. Men den är några år för sen om jag ska vara ärlig. Visst, de gamla Sovjet kommer säkert rösta, men samtidigt blev han ju stjärna i Ryssland långt efter CCCP kollapsade och då ville kanske många hitta mer västerländsk musik? Han kommer definitivt att gå bra, men jag tror (och hoppas) inte han går hela vägen.

Sverige
Frans – If I Were Sorry
När det är tävling hejar man alltid på ens egna land. Det må vara så i sport, men i musik är jag faktiskt mer benägen att heja på en bra låt än ”vår” låt.
Men det är något med Frans och If I Were Sorry . Den är modern, det är en mysig Jason Mraz -låt med lite tropical house skimmer. Frans är perfekt på scen, både när det gäller att ta in publik och kameror och han har en charm som går igenom rutan. Det är just den charmen, tillsammans med en riktigt bra låt som gör att risken är stor att Europa upplevde exakt samma som genrepspubliken i Gävle eller TV-publiken under delfinalen. Jag har svårt att tror att vi skulle ha så annorlunda smak mot våra kära grannländer och medländer i EBU.

Österrike
Zoë – Loin d’ici
Här är det samma som med Italien, en låt på annat språk än engelska. Men Zoës franska poplåt gör mig lycklig. Den är enkel, lekfull och väldigt väldigt charmig. Jag tror det räcker gott för att hamna bra till på listan.

Hur går det kväll då?
Det är ju dessa 10 låtar jag skrivit om som jag tänker köra på i toppen, så here goes:

1. Sverige
2. Australien
3. Ryssland
4. Bulgarien
5. Frankrike

6. Malta
7. Italien
8. Lettland
9. Österrike
10. Belgien