I år är det ingen mindre än Olly Alexander som representerar Storbritannien i Eurovision Song Contest med singeln Dizzy. Inför tävlingen har han släppt artistnamnet Years & Years och kör med sitt egna namn, vilket ändå kan vara smart då han som person är så starkt förknippat med den gamla gruppen.
Men detta måste ju ändå ses som det största steget upp av just etablerade namn de brittiska öarna haft med i den tävlingen sedan de skickade Katrina and the Waves 2007 och vann hela alltet med Love shine a light? Möjligen Bonnie Tyler 2013 – men det var ju inte det bästa vi sett.
Dizzy bjuder oss på en radiovänlig poplåt vars inledning doftar lite av låten It’s a sin, som Olly Alexander tolkat till serien med samma namn. Det är med andra ord storslagen och dansant pop som definitivt har den där Pet Shop Boys-retro-känslan vilket jag såklart älskar. Det är hitigt och ögonblickligt och jag gillar 90-talspratan inför sista versen av låten. Lysande!
Om singeln berättar Alexander:
”Jag skrev låten förra sommaren med Danny L Harle, vi började med ordet Dizzy för att det bara dök upp i mitt huvud och jag gillade det. Jag tänkte på roliga saker som kan göra dig yr och jag minns att jag sa ”yr av dina kyssar” så låten handlar om att känna en sådan intensiv svall av känslor för någon att de totalt vänder upp och ner på din värld och ut och in.”
Om detta räcker till en vinst för Storbritannien återstår att se, men om jag fick välja så får gärna Olly bäras fram av schlagerbögarna hela vägen från Malmö till Storbritannien i Maj. Om inget så behöver tävlingen en ultrakommersiell popkaramell som vinner över all elände som både tävlingen och världen just nu behöver stå ut med.
Då är det definitivt skönt att få vara lite yr tillsammans med Olly. Ja, tack.
För dig som vill höra liter mer och lite längre, så finns det nu en extended mix av Dizzy, som tickar in på 4 minuter och 41 sekunder. För mer av det roliga kan ju vara helt underbart.
