Debuterande Simon Russell skapar musik med utgångspunkt i poesi och målande berättelser. I november släppte artisten sin första EP betitlas Art By You. Här finner vi fyra gitarr-drivna verk där artistens röst får skina och ta plats. Såhär en tid efter släpp är det alltid spännande att fånga upp en artist och se vart de befinner sig emotionellt och just detta gjorde vi med Simon, intervjun tar ni del av här.

DOLBY ATMOS

Det har gått någon vecka sedan releasen av din debut-EP, hur har responsen varit och hur har du känt som kreatör att släppa din första minisamling?

Det har varit spännande och kul, samtidigt som det har varit en känsla av vemod och separationsångest. Det här projektet har ju varit en del av mig länge nu, så att släppa
det för alla att lyssna på har varit känslosamt. Responsen har varit oerhört fin, många lyssnare har tagit sig tiden att skriva till mig och det har jag blivit väldigt berörd av. Jag känner en stor ära i att min musik lyssnas på och att den kan beröra.

Din ljudbild är ett kraftfullt möte mellan starka texter och avskalade produktioner. Hur har detta sound vuxit fram?

När jag skriver musik så sitter oftast själv med ett piano eller gitarr, på grund av det har jag nog lärt mig att älska det sköra i det enkla och avskalade. Jag lyssnar mycket på sådan musik själv, där man verkligen hör känslan i musiken, i varje vibration av en sångröst eller rörelsen av strängar och tangenter. Jag älskar också uppbyggnader, något som märks i EP:n, där det sköra möter det kraftiga.

Foto: Anna Högberg

Hur kom det sig att poesi är en så stor del av ditt låtskriveri?

Jag började skriva mycket när jag var yngre. Förmodligen av samma anledningar som de flesta – att vilja få ut känslor och tankar från huvudet. När jag var yngre köpte jag en gammal skrivmaskin till min storebror Anton, men jag tog tillbaka den med tiden då han inte använde den nämnvärt, och den har jag skrivit flitigt på. Jag skriver ofta abstrakta texter eftersom jag finner något starkt i att läsaren/lyssnaren kan skapa sin egna känsla och mening med texterna.

Bland inspiratörer bakom denna EP nämns bland annat Joni Mitchell. Vad har du för relation till denna artist?

Joni Mitchell har inte direkt varit en inspiration för EP:n, men jag har däremot hört av en vän att hennes texter och mina påminner om varandra. Vi båda verkar gilla att skriva i den poetiska andan. Bland de fyra spåren hittar vi en tolkning av The Boxer av Simon & Garfunkel.

Vad är din önskan att lyssnarna ska känna när de hör din musik?

Min önskan är simpel… Jag önskar att lyssnaren känner det lyssnaren behöver och vill känna. Jag önskar att musiken och texterna resonerar med den som tar sig tiden att lyssna på min musik.

Hur fann du musiken och när började du skriva egna låtar? 

Min mor och far har alltid spelat musik i min uppväxt. Musikintresset kommer framförallt från pappa som spelar på amatörnivå men som alltid pratat, visat och spelat musik med en sådan känsla att jag drogs in i den världen. Det var först senare, när jag var runt 10 år som jag upptäckte sången. Vad jag vill minnas så var startskottet filmen Moulin Rouge! Jag föll för musiken och framförallt sången. Senare fick jag Michael Bublés platta It’s Time och kärleken för sång och musik växte därefter mer och mer.

Du har spelat lite på Långgatorna i Göteborg, vilket är ditt starkaste minne från ett av dessa gig?

Jag har spelat två gånger på Holy Moly på Andra Långgatan och då hade jag inget färdigt eget material utan det blev tolkningar bland öl och vänner. Jag bestämde mig efter sista spelningen jag hade där att jag inte skulle spela live igen förrän jag hade eget material att lira, och så blev det. Några år senare (jag vet, det tog tid) så spelade jag egna låtar på Viva Sounds-festivalen i Gathenhielmska Huset. Det är nog mitt starkaste minne från live-scenen i Göteborg… Hittills…

Hur ska du avsluta detta år och vad ligger härnäst i tid för dig?

Jag kommer åka norröver till min hemstad Härnösand och fira jul med familjen, sedan blir det ett härligt nyårsfirande i Umeå med vänner. Jag ska också ta mig tiden att landa lite, försöka andas och få ny energi. Härnäst kommer jag fortsätta skriva mer musik; jag har en del låtar jag skriver på i detta nu och jag ser fram emot att få dem klara. Förhoppningsvis spelar jag också en del live en del under 2024!

Avslutande fråga, vilket är ditt starkaste musikaliska minne och varför? 

I somras såg jag ett av mina absoluta favoritband, Boygenius. Dessa tre otroliga artister som utgör Boygenius, Julien Baker, Phoebe Bridgers och Lucy Dacus, är alla stora inspirationer för mig. Att se denna treenighet spela Salt in the wound i regnet under Way Out West 2023 är ett av mina starkaste musikaliska minnen. Skört mötte kraftigt utan dess like under den spelningen.

Vad tyckte du?
+1
7
+1
6
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
POPMUZIK SUMMER
Share.

Artist (Astian), låtskrivare och deltidsskribent. Men framförallt musikälskare och här för att lyfta andra artister.

Favoriter Apple Music

PRESENTERA DIN MUSIK

Bloggen fokuserar i första hand på alla de musikinskick och förfrågningar vi får från våra Patreons. Som Patreon stöttar du bloggen samtidigt som du kan tipsa om nya låtar och artister att uppmärksamma.
Du kan läsa mer om upplägget med Patreon här, samt använda denna sida för att skicka in din musik.

Tack för att du är Patreon.

SUBMIT YOUR MUSIC

The blog focuses primarily on all the music submissions and requests we receive from our Patrons. As a Patreon, you support Popmuzik while you also are being able to submit your music to the blog.
You can read more about the blog’s Patreon here, and use this page to submit your music.

Thank you for being a Patron.

Musikinspiration från Göteborg sedan 2011