Glad Påskhelg till er alla!
Det är dags för Sebastian och Johan att lista tio popfavoriter från veckan. Låtar som stack ut lite extra i veckans musikskörd och som passar perfekt i din spellista.
Mycket nöje.
A Crystal Clear Moment + Emmy Apetrea – We come around (Pray for serenity)
Johan: Välproducerat, härligt medryckande och bubblande synthpop som fick mig att bli helt lycklig. Älskar ju den här typen av lekfull synthpop med starka melodier. Ser helt klart fram emot att få höra mer fån A Crystal Clear Moment under året.
Jonas Brothers – Waffle House
Sebastian: Föll pladask för den här dängan och har spelat den konstant sedan i fredags. Med klockren refräng och snygg 70-tals touch råder ingen tvekan om att brödernas nya platta har skyhöga förväntningar.
Stockholm Noir – Loop
Johan: Det är när man får en ny låt med en artist som man inte hört på länge, som man förstår hur mycket man saknat dem. När Stockholm Noir nu är tillbaka efter nästan två år är det lite som magi att än en gång sjunka ner i duons mörka dansanta värld.
Labrinth – Never felt so alone
Sebastian: Det är omöjligt att inte känna igen Labrinths ljuva stämma. Nya släppet må vara något diffust, men vilken magisk uppvisning Never felt so alone är. Artisten gästas dessutom av Billie Eilish och mitt hjärta blöder pop-blod.
Måns Zelmerlöw & The Agreement – Andetag
Johan: Storlagen refräng som kryddats av Ronja Rövardotter-körer. Det är ett arrangemang som fick mig helt lycklig när jag hörde Måns Zelmerlöw första singel på svenska. Är det något vi lärt oss av Så Mycket Bättre är att det att de flesta svenska artister är bäst på svenska.
Klara Andén – Trött på endorfiner
Sebastian: Lagom till sommaren släpper Klara Andén EP och det känns helt klart som det här är hennes år. Bland plattans låtar var det Trött på endorfiner som satte sig omedelbart med sin melankoliska underton.
Kondoleanser – I takt med tiden som går
Johan: Pulserande vemod är ändå det bästa. Där vi får energin från musiken och vemodet från sången. Det är något med den kombinationen som jag alltid älskar. Trion Kondoleanser visar med debut-EP:n att de är en värdiga arvtagare av Kent och just nu svensk mästare i melankoli.
Familjen – Vägrar gå hem
Vägra gå hem är vad varenda dans-törstande klubbesökare kommer göra efter att ha lyssnat till Familjens nya singel. Med oemotståndlig bas finns ingen som inte kommer kapitulera till den här rytmen.
David Guetta, Anne-Marie & Coi Leray – Baby don’t hurt me
Johan: Efter att ha inspirerats av Eiffel 65s klassiker I’m blue är det nu Haddaway och hans What is love från 1993 som får lägga grunden till David Guettas kommande vårhit Baby don’t hurt me. Om du frågar mig så är detta genialt. Inte bara som klubbdänga, men för att han just använder Haddaways klassiker för att göra den omedelbart igenkännande och till en given hit. Helt klart roligare än en trött cover och Guetta vet ju hur en hit ska smidas.
Isak Danielson + Alba August – White Ferrari
Sebastian: Tolkningar kan gå lite hur som helst, men när Isak och Alba tolkar Frank Ocean gör de alla rätt. Avskalat och rörande låter de två sångarna sina unika röster stå i fokus och jag kan inte sluta lyssna.
