Arenapoprock! GÄRNA säger jag. Till en ekande produktion och galopperande pukor golvar brittiska trion Belle Mt. mig med sin nya singel Life support. Tillsammans skapar de tre musikerna Matt Belmont på sång, Ben Worsley på gitarr och Chris Burgess på trummor indierock som drivs av insiktsfulla texter och starka melodispråk. Matts stämma är vad som omedelbart griper tag i mig och håller mitt intresse i ett tajt grepp tills dess att den dryga tre minuter långa lyssningen är över.
Tittar vi på innebörden i låten så är det inte så konstigt att jag sitter trollbunden. Bakom en filmisk ljudbild döljer sig ett politiskt budskap där artisten talar till ett splittrat USA.
Amerika blev porträtterad som en kvinna på Life support och jag själv som den förvirrade patienten som vandrat från tryggheten på psykavdelningen och hamnat vid hennes säng. Jag övertygar mig själv om att vi borde vara tillsammans med en vision som endast bygger på en rosig bild som jag ser på hennes nattduksbord. Den illustrerar en idealiserad vision av det förflutna, fast besluten att inte ge upp eller se henne återvända till det.
Belle Mt.
