Lena Philipsson – Kärleken är evig

Ska vi vara ärliga så var det den bättre låten i Melodifestivalen 1986 som tyvärr bara kom tvåa.
Jo, vi minns alla fortfarande Lasse Holm och Monica Törnell i den skojfriska vinnarlåten E’ de’ det här du kallar kärlek. Med sina 78 poäng så var det en tydlig seger där och då. Men det var ändå tvåan, med sina 42 poäng, som gjorde mest intryck på popsverige.

Kärleken är evig skrevs av Torgny Söderberg och Per Gessle och framfördes i tävlingen av den – för de stora massorna – okända Lena Philipsson. Låten blev även en hit på utsidan Melodifestivalen och nådde en sjätteplats på singellistan. (Jämfört med vinnaren som bara nådde en 17:e plats). Även på Svensktoppen lyckades Kärleken är evig bättre. En andraplats lyckades Philipssons hit nå när det begav sig, medan schlagerveteranen Holm hamnade på en femteplats som högsta placering.

Året därpå ställde Lena upp i Melodifestivalen igen. Denna gång med bidraget Dansa i neon, som skrevs av Ola Håkansson, Tim Norell och Peo Thyrén. En sämre placering där och då – femteplats i tävlingen, samt inte lika höga listplaceringar. Men det känns ändå som att Dansa i neon blev singeln vi idag förknippar mer med Lena på schlagergolven än Kärleken är evig. För visst spelas just Dansa i neon ute mer? Det är i alla fall känslan jag fått. Kanske för att det är just dansa i neon man gör på dansgolven..? Någon får göra en vetenskaplig utredning där helt enkelt.

Skam den som ger sig. 1988 ställde Lena upp för tredje gången i rad med popballaden Om igen. En låt som skrevs av inga mindre än Ingela ’Pling’ Forsman, Håkan Almqvist och Bobby Ljunggren. Även denna gång slutade Lena på en andraplats och fick se sig slagen av Tommy Körberg och hans paradnummer Stad i ljus. Vad ska man säga? Det är svårt att slå den låten. Även om Om igen är fantastisk.

Det dröjde till 2004 innan Lena tog revansch på alla och vann Melodifestivalen med Det gör ont. En låt som skrevs av Orup och inledde ett riktigt starkt samarbete med de två popikonerna som resulterade i hela tre album. Men det är ett annat popminne det.