Post Malone har gjort album som tagit honom till världsartist över en natt och upplevt finrummet kontra utanförskapet i musikbranchen. Men han är absolut inte imponerad av överdåd, skrytiga skivbolag och att aldrig kunna vara inkognito. 

Med sitt tatuerade huvud och ledsna uttryck hör vi honom klagade över läskiga fans som dyker upp utanför hans hus, falska vänner och hur branschfolk kan blåsa honom på hans årslön för att köpa en klocka. Efter att ha sett A-listkamrater som Billie Eilish, Drake och Lorde beklaga sig över kändisskapet verkar Malone dock ha kommit fram till att ingen tidigare varit ärlig om rollen de  själva spelar i sin egen misär.

Så varför inte göra en platta om detta! På albumet Twelve Carat Toothache rullar artisten ut sitt mest självföraktande albumet av någon konfliktfylld popidol sedan Kurt Cobain, vars största hit Malone refererar till direkt i låten Reputation. En pianoballad som räknar upp de många sätt han har misslyckats med att vara en förebild för andra. 

Malones fjärde studio-LP och uppföljare till det mest lyssnade albumet 2019 Hollywood’s Bleeding presenterar ett obehagligt porträtt av den 26-åriga sångaren och rapparen vars blandning av hipp -hop, rock, country och synth-pop har gjort honom till en titan. Stundvis känns det inte ens som Post vill hålla på med musik längre. Hans bekännelser är inte nya men djupare än förut.  Han dricker för mycket, hamnar i slagsmål, är otrogen och uppmanar sina vänner att vara oärliga mot honom.

I låten Euthanasia tar han en klunk ur sitt askfat och erkänner sedan att det inte störde honom så mycket. På spåret Love/Hate Letter to Alcohol ringer artisten sin tandläkare efter att ha blivit slagen och talar till sprit som om det är en person ”Du är anledningen till att jag fick en spark i rumpan / Men du är det enda sättet att dränka min sorg.”

På Cooped Up spyr han inte bara i en kvinnas dyra Hermes-väska utan berättar om ett tidigt morgonbesök från polisen som fick honom att spola ner ”något” i toaletten. Emellertid känns denna samling mer som en självparodi än ett innerligt album. Men så kommer vi till en låt som Waiting for a Miracle där rösten ligger i flertalet lager och badar i reverb, vilket gör att sångaren låter som om han stirrar ner i en avgrund och planerar sin egen begravning. Första spåret som faktiskt greppar tag i mig, men samtidigt sprider en oro för hur sångaren verkligen mår. 

Musikaliskt blandar Twelve Carat Toothache krispiga rockgitarrer, osande syntar och bultande beats som han och hans producent Louis Bell har varit konsekventa med i flera år. Malones melodier är kanske lite mindre tuggummipop än på Hollywood’s Bleeding, även om hookarna fortfarande finns i överflöd, liksom häftiga gästspel från Roddy Ricch, Gunna och det lysande spåret One Right Now med The Weeknd.

Albumets tunga dysterhet lyfter ett par gånger, framför allt i I Like You (A Happier Song) där han och Doja Cat ger ett perfekt sommarspåret. Därtill finner vi även låten Wasting Angels, en melodisk sing-rap-duett mellan Malone och en av hans främsta arvtagare Kid Laroi. Malone tycks sprida råd och återskapa sitt minne till när han var ”sansad före berömmelsen” för att förbereda 18-åriga Laroi för vad som komma skall.

Den enda frågan jag ställer mig efter att ha lyssnat igenom detta album är om Post Malone kommer fortsätta göra musik?