För nionde året i rad slog Way Out West upp sina festivalsdörrar i Slottsskogen här i Göteborg för att bjuda oss alla på musik. Årets festival kommer lätt att gå till historien. Inte nog med att de bokat en imponerande skara artister med Pet Shop Boys , Beck , Florence + The Machine , Belle & Sebastian , Ms. Lauryn Hill och Tove Lo i spetsen, de lyckades även sälja ut hela festivalen innan dörrarna ens öppnat.
Mycket bra jobbat.

Way Out West har under åren fokuserat inte bara på musiken utan även på miljön. Efter att slopat köttet för några år sedan var det mjölken som fick stryka på foten i år. Ingen större förlust kanske för de 30.000 dagliga besökarna, men ett statement – och möjligen ett steg att göra festivalen helt vegansk nästa år?
-Här måste jag än en gång bara flika in mitt gnäll mot rökande festivalbesökare. Rök hur mycket ni vill, men kanske inte inne i Linnétältet eller ute i publikhavet när vi ser på konsert. Gång efter annan ser man rökande festivalsbesökare som tycker sig igenom folkhavet med en cigarett i handen som smeker alla andra. Inte så genomtänkt eller schyst. För mig hade en rökfri festival varit ett ännu mer vågat statement nästa år, och med rökfri menar jag ingen försäljning av cigaretter samt anvisade rökplatser.

En bra sak i år var att Linné-tältet blivit ett öltält och med det kunde besökarna dricka öl samtidigt som de såg konserterna. Detta är verkligen välkommet, och en fortsättning på att Dungen är ölområde samt scen från förra året.

Nytt för i år var även Bananpiren som blivit en nattlig minifestival för de som vill förlänga Way Out West till sena – eller tidiga – morgonen. Till detta kunde vi även uppleva konserter på Gothenburg Studios, Folk samt Pustervik.

Något som dock var mest fantastiskt med hela veckan var att sommarvädret kom till staden. Efter en grå sommar fick vi helt plötsligt sol och värme i nästan dagarna tre. Det var under lördagen som det kom lite regn mitt på dagen och First Aid Kit fick avsluta i hällregn. Men annars så log vädergudarna över alla hipsters.

Bäst då?
Jag tyckte att Florence + The Machine levererade den mest imponerade konserten för oss. Samt att Tor Miller gjorde den mest personliga.

Nästa år?
Då firar Way Out West 10 år, och förberedelserna för att göra jubileet till något speciellt för oss besökare är redan på gång.
Om man får hoppas på något så skulle min lista idag se ut typ så här:
Håkan Hellström (mest för att det är just jubileum och att han skulle platsa fint då), Daft Punk (efter Moroder och Rodgers är det dags), Kate Bush (för att det är en av de artister de själva har högst på listan ), Duran Duran (bra nostalgipop med nytt album i bagaget), The Weeknd (kommersiell cred har väl inte varit större), Beyoncé (nu är det väl dags att hon ändå kommer hit va), Robyn (likt Håkan är hon en artist som borde vara där då), The KLF (kommer aldrig hända, men det hade fortfarande varit så jävla coolt att övertala dem att ha en-enda-spelning).

Med dessa bilder tagna av Carl Björklund tackar vi för en grym festival och på återseende 2016.

Way Out West
@Facebook