Första gången jag kom i kontakt med Belle & Sebastian var med deras album If You’re Feeling Sinister som vi tog in på import från USA när jag jobbade på Skivhugget.
Vi sålde skivan i drivor kommer jag ihåg, och tillslut fick jag sätta mig ner och lyssna på den.
Det var kärlek vid första öronkastet och jag har följt bandet ändå sedan dess, och det är få gånger som Glasgow-bandet gjort mig besviken.
Nu har de släppt sitt nionde album med den lysande titeln Girls in Peacetime Want to Dance , och frågan är hur bra de lyckats denna gång?
När jag hörde singeln The Party Line kände jag att det var som en 2.0 version av Electronic Renaissance från debuten Tigermilk . Det kändes som en bra start på skivans potential.
Den blev inte direkt sämre kan jag säga.
Även Enter Sylvia Plath (lysande titel) tar oss med till det analoga discolandet, och pratan i låten skulle få Maria Schipjenko grön av avund.
För mig är det dock Play For Today som får min tid att stanna – likt Dress up in you från The Life Pursuit . Lysande poplåt på 7:33 om en teaterpjäs. Texten är briljant och arrangemanget är så snyggt att jag blir helt tårögd.

Det är imponerande att Stuart Murdoch och de andra i bandet lyckats hålla intresset vid liv och det känns som de fortfarande har en lekfull inställning till sin musik, vilket verkligen lyser igenom på nya plattan. Efter 20 år är det oftast svårt att hitta inspiration att göra en ”typisk Belle & Sebastian-låt” som ändå känns intressant och lika ny som från debuten.