Det var ett tag sedan vi hörde från Kalle Kovács och hans musikprojekt NERIKE. Senast var singeln När ingen ser på, som släpptes i September i fjol. Men nu är det dags för ny musik i form av singeln Kom.
På singeln tar NERIKE med oss till en värld av ovisshet och rädsla, då låten bygger på de känslor och tankar som uppstår när någon närstående står inför en oviss kamp. Samtidigt som man inte vet vad dagen eller morgondagen kommer att innebära för personen, och man slits ständigt mellan hopp och förtvivlan.
Kalle berättar:
”Det var först när någon jag älskar stod inför en kamp mot alla odds som jag insåg vad rädsla var. När tiden helt plötsligt känns knapp, men så mycket återstår att säga. Att somna i ovisshet och vara skräckslagen av vad morgondagen har att erbjuda.”
Produktionen är drömliknande och snyggt suggestiv. Det är ett mjukt elektroniskt ljudlandskap som vi svävar över, samtidigt som NERIKEs lena röst viskar fram orden. Personligen tyckte jag detta blev väldigt snyggt och
Det var ett tag sedan vi hörde något från dig nu. Hur har arbetet med NERIKE varit efter När ingen ser på?
Vid sidan av NERIKE har jag arbetat mycket med mina ”ljuddagböcker”. Jag har byggt en portabel studio där jag enkelt kan spela in vad som helst var som helst och den resan har gett mig en bättre idé kring vad NERIKE är och vad det skulle kunna vara. Jag älskar att skapa ljudmiljöer och vill omfamna den atmosfäriska delen av NERIKE som jag älskar mest. Det här är ju lättare sagt än gjort för en oskolad musiker som mig, så egentligen har mycket tid på sistone gått åt för att lära mig mer och skapa mig förutsättningar för att förverkliga de låtar som jag hör i huvudet.
Kom är ju en väldigt mörk men också en vacker låt. Hur var känslan när du skrev låten?
Förtvivlad. Jag har alltid använt musik för att bearbeta känslor – såväl av behag som obehag. ”Kom” blev snabbt en distraktion från en tid där hjärnan inte räckte till för fler tankar. Samtidigt var det också viktigt för mig att få ner på papperet vad jag kände där och då – lite som en påminnelse för framtiden. Ofta upplever jag att man lätt förlöjligar sin reaktion på saker och ting efter en tid. ”Men gud vad pinsamt att jag kände så”, brukar jag känna i alla fall. Här ville jag fånga upp en känsla i en liten ask och kunna öppna upp den och påminnas om hur otroligt jobbigt jag tyckte att den här perioden var och förhoppningsvis inte försätta mig i den här situationen igen framöver.
Du beskriver Kom som en sång om att falla ifrån, att längta men inte våga ta det där så svåra steget att lyfta på telefonen. Vad var det som gjorde det så svårt att ta kontakt?
Jag är hopplös på det där. Det finns säkert tusen skäl till varför det är såhär och jag hoppas att jag inte är ensam om det, men jag kan genuint sitta timmar och tänka på hur vänner och familj mår och hur de har det istället för att ringa. Helt plötsligt har det gått alldeles för lång tid och hela situationen förvandlas till att det nu blir konstigt att höra av sig. Det mest obegripliga är att det aldrig handlat om konflikt eller rädsla, så det finns verkligen ingen anledning att inte ta fem minuter av sin dag och ringa. När jag började skriva den här låten handlade den om en person som farit illa och som jag var rädd att mista – trots att kontakten inte varit så bra som jag önskade. Ganska snart insåg jag att jag ju alltid gör såhär, med alla. Bättre ska det bli nu!
Hur arbetades arrangemanget fram och hur har låten utvecklats från första utkastet till den färdiga låten vi hör idag?
Det första utkastet och det färdiga resultatet är mer eller mindre identiskt. Kanske är det alla ljuddagböcker som börjar ge resultat. En sak som jag försökt ta till mig såhär efter ett par NERIKE-släpp är att personer lite försiktigt påpekat att jag måste våga skala ner. Ofta skickar jag demoversioner av låtarna till personer efter att färdiga låten släppts och flera gånger har de sagt ”tycker nästan att den här är bättre”. Så nu struntade jag i demoversionen – eller, på sätt och vis är det här demoversionen.
Väldigt fint omslag till singeln. Vad är tanken bakom det?
Dylan Thomas ”Do not go gentle into that good night” var faktiskt projektnamnet på den här låten. Jag ville fånga känslan av att stå inför någonting ogreppbart på en plats man annars förknippar med trygghet. Åkrarna, porlande vattendragen och de uråldriga träden både i Närke och i Transsylvanien (där jag föddes) har alltid varit en plats som jag förknippade med just trygghet och ro. Jag hoppas att den känslan går igenom.
Om vi blickar framåt, vad händer under hösten för dig?
Sist vi pratade sa jag att skivan ”släpps i höst”, det var för två år sedan, haha! Så jag vågar inte lova för mycket, men nästa singel är mer eller mindre klar och jag är väldigt, väldigt taggad på den.
NERIKE
