Pop och rock smälter samman med gnistrande syntarrangemang när svenska DISA sjunger om att vara less på det självupptagna sociala media-klimatet. Klanderfritt sjunger artisten om komplexiteten i att vilja bli en av de största popartisterna, men samtidigt förhålla sig sunt till den hets som upplevs på diverse sociala kanaler. Balansen är verkligen hårfin och det är lättare att trilla dit än att sticka ut och våga gå sin egen väg. Personligen älskar jag när artister vågar sjunga om den branschen de själva är en del av och samtidigt ifrågasätter normerna. Till luftiga elgitarrer och ösig produktion blir det aktuella släppet en käftsmäll och tankeställare till alla musiker därute. Att den därtill är riktigt stark som poplåt att betrakta gör ännu mer till helheten. Popmusik med eftertanke och självinsikt, det är helt klart min melodi.
DISA
