Att kondolera innebär att man uttrycker sitt deltagande till de anhöriga till någon som avlidit. Att dela sorgen tillsammans. Samtidigt kan sorgen te sig i så många olika former och vid flera olika tillfällen. Sorgen är inte bara tårar och en jobbig stund. Det är också tankar av kärlek, minnen, nostalgi och även framtid. För vad händer efter det sorgliga ögonblicket?
Gruppen Kondoleanser vill ta alla dessa känslor som skapas av sorg och forma det till musik. 2021 släppte de låten Empati. En låt som verkligen slog an på mig. Vackert, mörkt och det hela doftade Kent (som för mig är en garant för extremt bra musik). Efter den singeln blev det tyst om bandet. En tystnad som pågick genom hela 2022.
Men nu är de aktuella med EP:n Århundradets anekdot. EP:n föregicks av singeln I takt med tiden som går för någon vecka sedan. En mer pulserande poplåt med ett skönt driv och snyggt syntharrangemang som hamnar på andra sidan av spektrat mot Empati. Där den första var vemodig och sorgsen är denna mer upplyftande i arrangemanget. Någonstans säger det också vilken dynamik det finns inom Kondoleanser. Allt behöver inte vara deppigt rakt igenom. Det kan vara liv och dans också. Med en ständig blick mot döden, för den går hela tiden vid ens sidan genom Kondoleansers musiklandskap.
Att hela EP:n doftar vemod och dans är för mig den mest perfekta kombinationen. Grunden är synthar och straka melodier. Samtidigt är det spännande hur en låt som Fly / Fäkta går från ett svävande mörker under första halvan till något mer pulserande under andra halvan. Alltså, jag verkligen älskar denna typ av dynamik och arrangemang.
Det kanske låter trött med Kent-referenser när man ska beskriva någons musik, men jag som stort fan av den gamla gruppen tycker detta definitivt är på samma planhalva. Sedan är Kondoleanser något eget och unikt. Då Kent var bäst när de var som mest vemodiga, är Kondoleanser ständigt vemodiga. Ett band och känsla att omfamna för att dela sorgen tillsammans.
Kondoleanser
