Bara Karin från Örebro sjunger om att vara oförmögen att visa kärlek på singeln Raincoat.
Här bjuder artisten oss på en lekfull poplåt som byggs upp av bland annat stråkar och vissling. Det blir dramatiskt och snyggt i mina öron. Känslan av filmmusik är påtaglig i arrangemanget och låten hamnar i gränslandet mellan det symfoniska och indiepop, vilket jag uppskattar här.
Till sin hjälp att måla upp Raincoat för oss har Bara Karin bjudit in Isak Daun, som då gör låten till sångerskans första sångsamarbete. Det blir en fin kombination. Instrumentationen tillsammans med Bara Karins ljusa röst och Isaks lite mer mörka skapar i mina öron både kontrast och magi.
Bara Karin berättar:
”Den tidigare generationen växte upp under andra förhållanden och för dem verkar det som att det mest logiska sättet att visa kärlek var genom att ge sina barn verktyg, som för olika väderförhållanden eller krig. Min generation verkar mer fokuserad på det verbala uttrycket av kärlek, och ibland skapar det en förvirring mellan generationer.”
Raincoat var en låt som fick mig att tänka och lyssna. Jag gillade ämnet och Bara Karins tankar om hur man visar kärlek.
Följ Bara Karin:
