Hyperpop-artisten Donnie Castle från Göteborg är nu aktuell med albumet Shadow Work: The father of Antipop, Pt. 1. Ett album som kommit till efter några tuffa år med ett slitsamt skivkontrakt samt en vända på behandlingshem. Med andre ord är det mörka förhoppningsvis bakom honom och ”Part 1” av albumet kanske kan ses som ett nytt kapitel i artistens personliga liv. Men det är också ett mörkr som genomsyrar många av låtarna. Man känner definitivt en viss frustration och aggression i vissa av låtarna på albumet.
Det är med det som Shadow Work: The father of Antipop, Pt. 1 blir väldigt intressant. Det är ett dynamiskt album med stor variation. Några av spåren är mer rena poplåtar skulle jag säga, trots att det är antipop som genomsyrar albumet. Som Steady tillsammans med Defectionem. Ren elektropop och definitivt min påse. Nästa stund blir det mer grunge-rock. Som på Shadow work eller Talent scout. Gemensam nämnare för låtarna på detta album är att de R&B och hiphop-influenserna som var så tydliga på bland annat All My Names inte är lika påtagliga här.
Att musiken kastas mellan stilar och energi stör dock inte helheten. Numera är vi vana med att musiken ska skapa känslor och just den berg- och dalbanetur som Donnie tar med oss på får oss istället att hålla intressent igång. Både av det faktum att låtarna är såpass intensiva mellan två och tre minuter. Samt att det är välgjort. Ibland lekfullt och luftigt och ibland som en vägg av trummor och elgitarrer.
Som sagt; Det är intressant att det är just rocken och elektron som får gå hand i hand här. Det är något av ett steg från det vi hört tidigare, samtidigt som det ändå inte förvånar, för Donnie Castle har ju gett oss genreöverskridande musik i tio år nu. Att det nu var rocken som fick ta mer plats känns som en logiskt utveckling.
Följ Donnie Castle på sociala medier.
Grundare och chefredaktör för Popmuzik.
Älskar popmusik i största allmänhet och mina husgudar är Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt som jag vill lyssna på mer än en gång.
