Med Desperate Measures släpper Linnea Sars sin debut-EP. Här bjuder sångerskan oss på fyra låtar som levererar melodisk och vemodig pop med en för mig snygg filmisk inramning. Väldigt vackert och över musiken vilar Linneas mjuka röst. En helt klart imponerande debut-EP skulle jag säga.

Jag bad Linnea berätta mer om sig själv och arbetet med musiken i denna intervju.

Lite kort, vem är Linnea Sars. 

Jag är 26 år gammal, född och uppvuxen i Örebro. Då jag alltid varit väldigt musikintresserad och lagt mycket av min tid på den, bestämde jag mig för att ta en paus från Örebro och flytta till London ett år för att plugga musik på BIMM. Därefter bodde jag ett halvår i Paris för att jamma och besöka så mycket jazzklubbar som möjligt. Därefter kom jag hem och började på musikhögskolan i Örebro! 

Vilka artister har inspirerat dig mest? 

Artister som inspirerat mig är Joni Mitchell, Ella Fitzgerald, Lianne La Havas och Kate Bush för att nämna ett fåtal. 

En låt som förändrade ditt liv. 

En låt som förändrade mitt liv måste jag nog säga This woman’s work med Kate Bush. Jag tycker att den låten satte prägeln för hur jag som artist och sångerska vill förmedla något. Kate Bush har den perfekta balansen mellan skört och stort och pampigt. Det är en låt jag nu brukar ta med i min repertoar och göra en egen tolkning av varje gång jag spelar live, för att jag tycker att den passar mig så bra. 

Vad har du för intressen vid sidan om musiken? 

Vid sidan om musiken är jag en riktig historienörd, så en annan stor del av min tid går åt att läsa/lyssna på dokumentärer av exempelvis svensk historia, haha! Men jag har även några vanliga intressen som att gå ut och avnjuta gott vin med vänner! 

Grattis till att precis har precis tagit examen från musikhögskolan. På vilka plan kände du att du personligen utvecklats mest under utbildningen? 

Tack så mycket! Jag känner framförallt att musikhögskolan har hjälpt mig att experimentera med och tillslut hitta mitt sound. Just lyxen att få öva flera timmar om dagen och nörda in sig på just teknik och sound gör att man kan bolla idéer fram och tillbaka. Så jag har kunnat testa mig fram till det. Samtidigt som man inspireras något enormt av att vara bland likasinnade och få musicera ihop! 

Vad är planen nu efter studierna? 

Nu är planen att få frilansa så mycket som möjligt. 
Både med egen musik men också med Stonemountain Orchestra – ett band där jag sjunger lead. Sen kommer jag till hösten att hålla i en nystartad sångkurs på en skola som heter Pops Academy i Örebro! 

Just nu aktuell med EP:n Desperate Measures. När började du arbeta på låtarna och hur länge arbetade du?

Jag började arbeta med EP:n för ca 2 år sen, då den första låten Stay skrevs. Den skrevs som ett rinnande vatten, och då visste jag att ville skapa en EP. Men sen tog det lite tid. Vissa saker kom i vägen, framförallt plugg! Men sen skrev jag resten av låtarna under mitt andra och sista år nu på skolan. Så det har varit ett hektiskt år minst sagt, både med examen och sista fixet inför EP släppet! 

Otroligt snyggt stråkarrangemang på främst Not just yet och Lightning rarely strikes twice. Väldigt filmiskt. Vem har skapat det? 

Åh tack så mycket, vad roligt att höra! Det är jag som skrivit stråkarrangemangen, med viss bearbetning från min producent Erik Lyding. 

Är filmmusik överlag något som du uppskattar själv och har du några favoriter där? 

Ja, kanske finns det en viss likhet till filmmusik. Jag har alltid uppskattat filmmusik på det sättet hur det skapar en stor och mäktig känsla. Jag tycker oerhört mycket om det vemodiga i stor filmmusik. Som exempelvis James Horners Braveheart eller Dario Marianelli har mycket fint som är både vackert men ändå med inslag av vemod. Sen finns ju alltid geniet Hans Zimmer, är en stor nörd av Stay från Interstellar! Enkelt men genialiskt! 

Vad är den röda tråden på EP:n skulle du säga? 

Den röda tråden på EP:n är olika åtgärder man tar till när man går igenom sorg/uppbrott. Stay – talar för sig själv, en låt där man i princip ber någon stanna kvar. Not just yet, man vet att något är över och man mår väldigt dåligt. Man vet att det kommer bli bra, men inte än. Lightning blev en slags fantasilåt – hur det hade kunnat bli. En låt där man drömma sig bort, fast man i bakhuvudet ändå vet att det inte kommer ske. Eternally handlar om vad som blir kvar när något tar slut. Bilden av en person eller relation kommer alltid vara fastfrusen i minnet. Oavsett om det är fint eller fult. 

Vilken låt på EP:n betyder mest för dig och på vilket sätt? 

Den låt som betyder mest på EP:n är Not just yet. Den skrev jag förra året i februari när väldigt mycket kändes rent ut sagt piss. Den handlar om när allt är grått och mörkt och man längtar efter våren. Man vet att den ska komma, och det kommer bli bättre men inte riktigt än. Låten fungerade som en tröst varje gång jag spelade den. 

Vad är planen framöver för dig? Blir det spelningar? 

I sommar har jag en del gigs inbokade. Både med mitt band Stonemountain Orchestra, men även lite trubadurgigs på bröllop och likande. Tanken är att få till en releasefest/gig för EP:n i slutet av sommaren.

Vad ska du själv göra i sommar? 

Just nu är planen i sommar att ta lite semester. Jag är i skrivande stund iväg på en roadtrip till Gotland och därefter Österlen. Det ska bli skönt att få det lite lugnt, och känna att man tagit examen. 

Tack så mycket och lycka till med releasen. 

Tack så hemskt mycket för din tid! :)