Indie-trion Nagoon presenterar debutalbumet After Us, The Flood en fullängdare som vittnar om längtan efter ett hem och ett sammanhang. Här ryms allt från ösiga indie-dängor till mer avskalade organiska pärlor. Nedan berättar bandet mer om hur låtarna, albumet och soundet formats.
Aktuella med debutalbumet After Us, The Flood berätta lite om titeln, hur har ni kommit fram till den?
En wikipediaräd och ett besök på DDR-museum i Berlin. Den vävde in allt; albumets relationella natur, evighetshorisonten, ironin, överdrifterna och beskrivningen av råa oförfinade känslor.
Hur är känslan i kroppen inför att släppa er allra första platta?
Pirrelipirr. Nämen på riktigt, mest lättnad och lite sorg – som när ens tonårsbarn går ut nian men kommer in på innebandygymnasium.
När bestämde ni er för att ni ville skapa ett album?
Tjugotvå livstider sen ungefär. På riktigt typ 2005 men kanske på allvar 2017.
Vad är det genomgående temat för plattan och dess låtar?
Att det är fint att vara beroende av andra människor.
Ljudbilden andas drömlika indie. Hur har ni kommit fram till det här soundet?
Det är inget vi resonerat oss fram till utan det har verkligen bara blivit så. Det är nog egentligen bara en blandning av vad vi tycker om att spela och vår gemensamt eklektiska musiksmak. Musiken kommer alltid säga mer än orden för oss och det är känslan vi tre har när vi spelar som vi försökt fånga i ett sound.
Va har ni experimenterat med för ljud på plattan som inte är så uppenbara för lyssnaren?
Är det nå som finns på plattan så är det ljud. I Bangkok spelade vår producent Anton in ett trasigt element i studion och Blueprint har nå spökigt reverb som datorn laggade fram. Annars finns det cykelplinga, mobilinspelat regn, en mormor som sjunger psalmer och bjuder på fika, en orgel i Lule skärgård, släpsnack, yada yada.
Berätta lite om plattans cover. Ni håller upp en tavla. Vad symboliserar den?
Korsordet och den bärplockande mannen är en hyllning till våra mor- och farföräldrars visdom. Ludvig Sjödin har målat och Martin Åhlin har fotat!
Varför valde ni att plåta i just en herrgård?
Vi fick faktiskt ett kåvid-stängt Norrbottens museum helt för oss själva att leka i. Mega-shoutout till dem!
Fokusspåret heter Everything Human vad handlar den låten om och minns nu hur den kom till?
Har dessvärre inget minne, tror det var 2017-2018 kanske? Den var först en skum ballad. Rätt knasig låt med många höga och låga kyrkoreferenser. Med humor som försvarsmekanism tar den sig an frustrationen över trista, snäva, rigida normer, hela tiden med en ironisk underton. Låten känns oerhört bitter såhär i efterhand. Normer kan ju ibland vara hjälpsamma riktlinjer men jag tror inte riktigt vi kände så då. Ovanligt ungdomlig låt av oss gamla själar.
Plattan har föregåtts av tre singlar. Varför plockade ni ut just dessa spår?
De är väl de enda låtarna med refräng typ. Eller förutom Blueprint, juste. Nåja. Det svänger kanske lite.
Ni har lirat ihop länge, vad är det absolut bästa minnet från er tid i Nagoon?
Efter att ha plöjt igenom de tre senaste årens bilder i vår gruppchatt (400 bilder…) kunde vi krasst konstatera att det utomstående ögat ej skola finna skoj och stoj. Kan vara så att vi aldrig knäpper kort, för kul vill jag då minnas att vi haft nån gång. Fanns en diger samling dumma memes dock, alltid nåt.
Minns ni hur ni kom fram till att bandet skulle heta just Nagoon?
Minns inte dagen direkt (se ovan), men det betyder åkerbär på nån nordamerikansk dialekt. Bärplockare på omslaget, ja ni fattar.
Vad händer på release-dagen kommer ni fira?
Nja. Isak och Erik är på vift i Sydostasien men kanske unnar sig en skvätt ris samt risvin. Hellis kör garanterat en vanlig fredag. Tack och lov.
Efter releasen vad är planerna för 2022?
Samma vanliga. Lira och släppa så mycket material vi får. Vi är på god väg att färdigställa vårt andra album. Så blir det när det tar fyra år att släppa ett album. Nå.
